Den idag 43-årige mannens väckte redan år 1978 – alltså då han var en liten pojke – talan mot en idag 73-årig man och begärde att domstol skulle slå fast att den andre mannen var hans far.
Efter genomförd blodundersökningen enligt den tidens teknik kom både tingsrätten och hovrätten fram till att det inte var bevisat att mannen var far till pojken. Två hovrättsdomare var dock skiljaktiga och ville bifalla faderskapstalan.
Avgjordes år 1981
Högsta domstolen beviljade inte prövningstillstånd och målet var därmed slutgiltigt avgjort år 1981.
År 2015 – alltså 34 år senare – ansökte mannen om att tingsrätten skulle besluta om DNA-undersökning av 73-åringen enligt blodundersökningslagen. Enligt mannen är en sådan undersökning en förutsättning för att han ska kunna ansöka om resning när det gäller domen från 1981.
Mannen anser också att det är hans mänskliga rättighet – enligt artikel 8 i Europakonventionen – att få faderskapet fastställt.
Tingsrätten kom fram till att mannen inte kunde rikta en begäran om DNA-test mot den äldre mannen och avvisade därför hans ansökan. Hovrätten fastställde senare tingsrättens beslut.
Mannen överklagade till Högsta domstolen som nu skriver:
”Frågan är om rätten till respekt för privat- och familjelivet i artikel 8.1 i Europakonventionen kan läggas till grund för ett förordnande om DNA-undersökning avseende en man som tidigare har genomgått en rättsserologisk undersökning och mot vilken faderskapstalan har ogillats.”
Grundlagen skyddar mot ingrepp
HD konstaterar att den svenska grundlagen skyddar den enskilde mot kroppsliga ingrepp och att varje undantag från detta måste ha stöd i lag.
Artikel 8 i Europakonventionen, som är svensk lag, kan i och för sig omfatta en rätt för ett barn att få till stånd en DNA-undersökning även av en man där domstol tidigare har kommit fram till att han inte var far till barnet.
Högsta domstolen skriver dock:
”Det är fråga om en avvägning mellan framför allt barnets intresse att få klarhet avseende sitt ursprung och den utpekade faderns rätt till skydd för den fysiska integriteten. Vid prövningen ska det vägas in att det primära syftet med artikel 8 är att tillförsäkra den enskilde skydd mot ingrepp i en rättighet utan stöd i en nationell lag som har utformats med tillräcklig precision.”
HD konstaterar att Blodundersökningslagen anger i vilka fall en man kan vara skyldig att medverka till en undersökning i samband med utredning av faderskap.
Rättsosäkert för tidigare uteslutna män
Lagen preciserar gränserna för denna skyldighet och därmed också för barnets möjligheter att tvinga fram en DNA-undersökning. Den 43-årige mannens begäran ligger enligt HD utanför dessa gränser.
HD skriver:
”Bestämmelserna i 1 a § blodundersökningslagen omfattar endast fall där det sedan ett faderskap har fastställts framkommer omständigheter som ger anledning att anta att någon annan man kan vara far till barnet. Det nu aktuella fallet omfattas alltså inte. I förarbetena angavs att det skulle medföra rättsosäkerhet för tidigare uteslutna män om det infördes en möjlighet att undersöka dem på nytt (se prop. 1982/83:8 s. 12 f.).”
Att förordna om undersökning på ett sätt som går utöver denna lagreglering skulle alltså enligt HD strida mot grundlagsskyddet för den fysiska integriteten. HD konstaterar att Blodundersökningslagen innefattar en avvägning mellan de motstående intressen som har betydelse enligt artikel 8 i Europakonventionen.
HD skriver:
”Artikel 8 kan därför inte som svensk lag leda till en längre gående skyldighet att medverka vid en undersökning.”
Inget påtvingat faderskapstest
HD kommer därför fram till att artikel 8 i Europakonventionen inte kan läggas till grund för att tvinga fram en DNA-undersökning av den 73-årige mannen för utredning i faderskapsfrågan.
HD avslår därför 43-åringens överklagande.
