KRÖNIKA – av Dana Pourkomeylian, biträdande jurist på Vernia advokatbyrå, ledarskribent samt ambassadör för organisationen GAPF – glöm aldrig Pela och Fadime
En viss kriminalvårdsinspektör på Hällbyanstalten utanför Eskilstuna kommer snart behöva svara på hur i hela friden två sommarvikarier onsdagen den 21 juli fann sig ensamma med dömda mördare beväpnade med egentillverkade stickvapen. När han eller hon väl gjort detta behöver en viss justitieminister svara på hur i hela friden staten, som arbetsgivare, kan garantera en säker arbetsmiljö för kriminalvårdare när överbeläggningen på Sveriges säkerhetsavdelningar bara under de senaste åren klättrat uppemot 120 %.
I tio timmar befann sig de två vikarierna i de två morddömda intagnas våld. Den ene dömdes 2016 till 18 års fängelse för att ha skjutit en småbarnspappa till döds med ett automatvapen. Den andre dömdes 2019 till 18 års fängelse och utvisning för att ha huggit ihjäl sin hyresvärd. Då Hällbyanstalten är en av Sveriges sju anstalter med högsta säkerhetsklass (ett) innebär det att de båda gärningsmännen bedömts som högrisk av Kriminalvården. Säkerhetsklassen till trots lyckades gärningsmännen alltså inte bara få tillfälle att stjäla material och av det tillverka vapen, men chansen att tillsammans använda det mot personal.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Denna krönika kastar dock ingen skugga mot personalen i fråga. Kriminalvården har under flera år slagit larm om överbeläggning, personalbrist och snabbt ökande ordningsstörningar i form av hot och våld på Sveriges häkten och anstalter.
Idag finns 4920 platser på de svenska anstalterna. Vintern 2020 gjorde Kriminalvården bedömningen att behovet skulle öka med 2000 ytterligare platser under de kommande tio åren. Kort därefter meddelande myndigheten att prognosen förmodligen skulle spricka. Redan idag är närmare 120 % på anstalterna med högst säkerhetsklass.
Offensiven mot gängkriminaliteten syns. Utöver att fler lagförs idag kommer det stundande slopandet av ungdomsrabatterna och knäckningen av Encrochat och Anoma sätta ytterligare press på verksamheten. Hittills har våra makthavare dock verkat för upptagna med att kapplöpa i kriminalpolitiken för att hörsamma varningarna, inte bara från Kriminalvården men från åklagar- och polismyndigheten. Risken blir att rättskedjan varken kan fungera rättssäkert, effektivt eller med trygghet för de anställda om dessa flaskhalsar tillåts att lämnas utan åtgärd.
Exakt hur mycket planering som ingick i de två intagnas operation går av naturliga skäl inte att säga just nu. Med tanke på gärningsmännens krav (20 pizzor och en helikopter) kan det med viss säkerhet sägas att den inte var särskilt rigid. Vad som däremot kan sägas med säkerhet är att det kommer bli fler och mer frekventa gisslandrama på Sveriges häkten och anstalter om inte överbeläggningen adresseras omedelbart.
