Kommunfullmäktige i Göteborg beslutade att avslå kommunalrådet Martin Wannholts begäran om fyra politiska sekreterare för ”Samverkande göteborgare” – en så kallad valteknisk samverkan som bland annat har engagerat sig i trafikfrågor i Göteborg.
I samband kommunstyrelsevalet gick Martin Wannholt, då i sin egenskap av moderat, ihop med fem andra ledamöter i fullmäktige och bildade en så kallad valsedelsgrupp under namnet ”Samverkande göteborgare”. Genom denna grupp fick han sedan en plats i kommunstyrelsen. Han begärde då att få resurser för politiska sekreterare – någonting som alltså kommunfullmäktige sa nej till.
Det är partier som tilldelas resurser
Kommunfullmäktige motiverade sitt beslut med att de resurser som tilldelas partierna i kommunstyrelsen i form av politiska sekreterare bestäms innan en ny kommunstyrelse väljs. Utgångspunkten är sedan, enligt kommunfullmäktige, att varje parti tilldelas dels en så kallad basresurs, dels en så kallad tilläggsresurs per mandat.
Enligt kommunfullmäktiges uppfattning är så kallade valsedelsgrupper i och för sig vanligt förekommande men en valteknisk samverkan är inget parti.
Kommunfullmäktiges uppfattning redovisas i förvaltningsrättens dom
”Partiväsendet är den organisationsform som den kommunala representativa demokratin bygger på. En valteknisk samverkan utgör inte grunderna för ett parti, varken i lagens mening eller i praxis. Samverkande göteborgare saknar stadgar, organisation och medlemmar. Den valtekniska samverkan har inte mött göteborgarna i allmänna val och är inte representerade i kommunfullmäktige.”
Begärde laglighetsprövning
Martin Wannholt överklagade kommunfullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg och begärde en så kallad laglighetsprövning av det politiska beslutet.
Hans uppfattning redovisas i förvaltningsrättens dom:
”Han företräder Samverkande göteborgare som har sex mandat i Kommunfullmäktige och stöds av 175 000 kommunmedborgare. Kommunens beslut att inte förordna politiska sekreterare till honom strider mot likställighetsprincipen och innebär att han, i egenskap av kommunalråd, fråntas rätten till administrativt stöd i sitt förtroendeuppdrag.”
Martin Wannholt pekade på både den så kallade likställighetsprincipen i kommunallagen och grundlagens så kallade objektivitetsprincip. Enligt honom blev han och hans väljare otillbörligt missgynnade genom kommunfullmäktiges beslut.
Agerar som folkvald, inte som invånare
Förvaltningsrätten anser dock att varken likställighetsprincipen eller objektivitetsprincipen gäller i det här sammanhanget.
När det gäller likställighetsprincipen skriver förvaltningsrätten:
”Likställighetsprincipen är tillämpbar i förhållandet mellan kommunen och dess kommunmedlemmar. I förevarande fall agerar Martin Wannholt i egenskap av förtroendevald, och inte kommunmedlem, vilket medför att likställighetsprincipen inte är tillämpbar.”
Inte partiskt utgå från partierna
När det gäller grundlagens objektivitetsprincip konstaterar förvaltningsrätten att den innebär att förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska beakta allas likhet inför lagen och vara sakliga och opartiska.
Förvaltningsrätten skriver:
”En kommun har rätt att anställa politiska sekreterare för att biträda de förtroendevalda i det politiska arbetet. Det saknas emellertid regler om hur fördelningen av sådana resurser ska ske och det ankommer således på kommunerna själva att besluta om tilldelningen av desamma. Vid dessa förhållanden kan det således varken anses vara osakligt eller partiskt att, såsom kommunen har gjort, utgå ifrån de politiska partierna samt antalet mandat partiet har fått.”
Domen kommer att överklagas
Förvaltningsrätten anser inte att Martin Wannholt heller skulle ha missgynnats på ett otillbörligt sätt enligt kommunnalagen.
Sammanfattningsvis kommer förvaltningsrätten fram till att kommunfullmäktiges beslut inte är olagligt. Överklagandet avslås därför.
Enligt uppgift till Dagens Juridik kommer domen att överklagas.
