Efter en affärsmässig tvist år 2006 hade tingsrätten stadfäst en förlikning mellan 62-åringens företag och en annan man. Förlikningen gick ut på att mannen skulle betala 50 000 kronor till företaget.
Av förlikningsdomen framgick att ”samtliga mellanhavanden” mellan parterna därmed var ”slutligt reglerade”.
Motparten avled
Efter att den andre mannen hade avlidit väckte dock 62-åringen år 2012 talan mot hans dödsbo för samma sak – dock med ett tillägg för ränta på ungefär 1,7 miljoner kronor.
Av en tillfällighet upptäckte dödsboets boutredningsman, en advokat, att saken redan var utagerad i och med förlikningen och tingsrätten avvisade därför år 2013 talan med hänvisning till principen om res judicata (att frågan redan var slutgiltigt avgjord). Enligt ett kontoutdrag hade den nu avlidne mannen redan betalat de 50 000 kronorna efter förlikningen.
Den 62-årige företagaren åtalades vid Stockholms tingsrätt för försök till grovt bedrägeri.
Enligt åklagaren hade han genom sin nya stämningsansökan försökt lura till sig totalt nästan 1,9 miljoner kronor genom att inte nämna att saken redan var rättskraftigt avgjord och att den andre mannen de facto redan hade betalat i samband med förlikningen.
De 62-årige företagaren, å sin sida, hävdade att den andre mannen aldrig hade fullgjort sin del av förlikningen och att hans uppfattning var att den tidigare domen därför inte var giltig.
Tingsrätten ansåg dock att detta inte är trovärdigt och skrev i sina domskäl:
”X (den tilltalade) är företagare. Han var mycket aktiv både i den första och den senare processen. Tingsrätten anser att det är, om inte uteslutet så i mycket hög grad osannolikt, att han kan ha trott att en dom, även om den bygger på en förlikning, saknar verkan om den ena parten inte rättar sig efter den.”
Tingsrätten fortsatte:
”Härtill kommer att det måste ha varit så svårt att undvika att någon gång nämna den förra processen under tiden som den senare pågick, att tystnaden måste ha varit en medveten strategi från X sida. Av detta följer att X medvetet, som företrädare för sitt bolag, mot bättre vetande i december 2011 inledde rättegången mot dödsboet efter Y (en döde mannen) trots att han förstod att saken redan var rättskraftigt avgjord vid domstol.”
Missbruk av rättsväsendet
När det gällde kapitalbeloppet och ränta beräknad enligt räntelagen ansåg tingsrätten att det hade funnits fara för brottets fullbordan. Därför var åtalet för försök till bedrägeri styrkt i denna del.
Den högre ränta som 62-åringen har åberopat hade dock enligt domstolen varit så ”uppenbart ogrundad” att det hade varit uteslutet att talan skulle ha bifallits i den delen. Trots denna inskränkning menade tingsrätten att gärningen avsåg ett så betydande värde att brottet skulle rubriceras som grovt.
Tingsrätten skrev också:
”Tingsrätten godtar också att missbruket av rättegångsförfarandet i syfte att framtvinga betalning utgör grund för att rubricera gärningen som grovt bedrägeri.”
62-åringen dömdes därför för försökt till grovt bedrägeri till villkorlig dom och 140 dagsböter à 60 kronor.
Efter överklagande från båda parter går nu Svea hovrätt på tingsrättens linje.
Tillfällighet att det upptäcktes
Utöver vad tingsrätten har kommit fram till anser hovrätten också att det är visat att 62-åringen har känt till att den andre mannen har betalat förlikningslikviden år 2006.
Hovrätten understryker att dödsboet endast av en ren tillfällighet har fått kännedom om den tidigare förlikningen och kunnat åberopa den som invändning. Precis som tingsrätten anser hovrätten därför att mannen har gjort sig skyldig till försök till grovt bedrägeri.
Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten när det gäller straffet.
