Kammarrätten gav Allra-chefen Alexander Ernstberger rätt att ta del av utredningsmaterial från Pensionsmyndigheten. Nu vill myndigheten ha prövningstillstånd hos Högsta förvaltningsdomstolen och uppger att Kammarrätten har överträtt sin behörighet.
Pensionsmyndigheten hade inte rätt att neka Allra-toppen Alexander Ernstberger myndighetens utredningsmaterial i den pågående brottmålsprocessen. Det konstaterade Kammarrätten som jämställde Pensionsmyndigheten med de brottsbekämpande myndigheterna. Nu överklagar Pensionsmyndigheten Kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen och hänvisar till att den aktuella frågan redan hade avgjorts i allmän domstol i brottmålsrättegången. Pensionsmyndigheten pekar på att beslutet inte hade vunnit laga kraft och därför var frågan alltjämt pågående i allmän domstol, litis pendens.
”Kammarrätten har genom sin dom överträtt sin behörighet. Avgörandet har skett i strid med principen och reglerna om förvaltningslagens subsidiaritet till brottmålsförfaranden i allmän domstol och trots att frågan var föremål för prövning i annan behörig allmän domstol varför ett grovt misstag har begåtts”, skriver Pensionsmyndigheten i sin argumentation för att få prövningstillstånd i HFD.
Finns prejudikatskäl
Myndigheten anser att det finns anledning för Högsta förvaltningsdomstolen att klargöra hur kompetensfördelningen mellan förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna ska hanteras när frågan om partsinsyn i ett brottmålsförfarande uppkommer hos såväl förvaltningsdomstol som allmän domstol (prejudikatsdispens).
”Frågan är av vikt då det behövs ett klargörande i syfte att undvika framtida kompetenskonflikter”, skriver Pensionsmyndigheten.
Myndigheten menar att det finns prejudikatskäl då landets kammarrätter har tolkat och tillämpat det nuvarande prejudikatet på motstridiga sätt.
Enligt Pensionsmyndigheten beror den motstridiga tillämpningen på att ”det inte står klart huruvida slutsatserna i prejudikatet vilade på att myndigheter inte ägnar sig åt myndighetsutövning när de uppträder i en rättsprocess mot en enskild, eller om de vilade på att en myndighets uppträdande i en rättsprocess alltid utgör faktiskt handlande (och därmed inte ett ärende) eller en tredje typ av myndighetsagerande som hittills inte definierats i lag, förarbeten eller praxis”.
Klargöranden måste göras
Pensionsmyndigheten pekar på vad HFD måste klargöra.
”Om en myndighet anses handlägga ett ärende då den uppträder i en rättsprocess måste HFD klargöra av vilka skäl partsinsyn ändå inte skulle tillerkännas en enskild som inbegrips i en rättsprocess med myndigheten inför andra instanser”.
Den 31 augusti 2020 lämnade Alexander Enstbergers advokater in en begäran om partsinsyn i det pågående brottmålet mot honom till Pensionsmyndigheten som biträder åtalet.
Han begärde då att få ta del av ”allt det som har förekommit och det material som har tillförts ärendet i övrigt, vid Pensionsmyndighetens utredning i ärende(n) rörande eller resulterande i Pensionsmyndighetens åtal” både i Stockholms tingsrätts mål men även i Svea hovrätts mål.
I huvudsak angav Alexander Ernstbergers advokater att Pensionsmyndighetens skyldighet att bereda honom partsinsyn i den utredning Pensionsmyndigheten genomfört i egenskap av målsägande var densamma som Ekobrottsmyndighetens skyldighet att redovisa materialet som fanns att tillgå i den förundersökning och i det sidomaterial som Ekobrottsmyndigheten tagit fram med stöd av reglerna i rättegångsbalken.
Frågan prövades av flera instanser
Pensionsmyndigheten sa nej och avvisade talan med motiveringen att några sådana ärenden som de hänvisat till inte existerade. Myndigheten menade att i rättsprocessen deltar Pensionsmyndigheten som målsägande och för talan för pensionsspararnas räkning. Den rollen respektive åklagarens roll är således olika i de aktuella processerna då åklagaren representerar staten i brottmålsprocessen.
Alexander Ernstbergers advokater överklagade Pensionsmyndighetens beslut till förvaltningsrätten i Stockholm.
Inom ramen för brottmålets handläggning i Svea hovrätt lämnade Alexander Ernstbergers advokater in ett yrkande den 19 januari 2021 om partsinsyn rörande samma material som de lämnat in i förvaltningsdomstolen, det vill säga Pensionsmyndighetens utredning i rättsprocessen mot Ernstberger. Han yrkade bland annat att hovrätten skulle besluta att Pensionsmyndigheten skulle låta honom ta del av Pensionsmyndighetens utredning.
Förvaltningsrätten i Stockholm avslog överklagandet av Pensionsmyndighetens avvisningsbeslut i dom meddelad den 27 januari 2021. Förvaltningsrätten ansåg att Pensionsmyndighetens utredning skett inom ramen för en skadeståndsprocess och ansåg alltså att Alexander Ernstberger inte kunde tillerkännas partsinsyn i Pensionsmyndighetens utredning.
Även Svea hovrätt, som prövade den del begäran omfattade brottmålsförfarandet, avvisade Alexander Ernstbergers yrkande om partsinsyn genom beslut meddelat den 8 mars 2021. Hovrätten konstaterade att Pensionsmyndigheten bedrivit en självständig utredning vari Pensionsmyndigheten inte haft tillgång till de verktyg och tvångsmedel som åklagaren förfogar över utan bara de befogenheter som en målsägande normalt har, samt att det arbete som förekommit hos myndigheten med anledning av den talan som förs i målet inte omfattas av regelverket för förundersökningar.
Kammarrätten gav Ernstberger rätt
Alexander Ernstberger överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm, som beviljade prövningstillstånd och tog upp målet till omedelbart avgörande. I dom meddelad den 10 maj 2021 upphävde kammarrätten förvaltningsrättens dom och Pensionsmyndighetens beslut och visade målet åter till Pensionsmyndigheten för prövning.
Pensionsmyndigheten menar att det inte kan utgöra ett förvaltningsbeslut att i en rättsprocess mot en enskild biträda ett åtal och yrka skadestånd utan att det rimligen måste utgöra ett faktiskt handlande.
Pensionsmyndigheten väcker frågan om en myndighets agerande inom ramen för en rättsprocess som handläggs inför andra instanser utgör en tredje och hittills odefinierad form av agerande, det vill säga varken ärende eller faktiskt handlande.
”Om en myndighets agerande inom ramen för en rättsprocess som handläggs inför andra instanser inte ska anses utgöra ett faktiskt handlande utan ett ärende eller en tredje hittills odefinierad form av agerande kvarstår frågan om var gränsdragningen för ett agerande som medför partsinsyn går när myndigheten uppträder som part i rättsprocesser”, skriver Pensionsmyndigheten.
