En kvinna nekas bedriva handel med tobaksvaror då hennes make, som arbetar i verksamheten, är dömd för upprepade fall av verksamhetsrelaterad brottslighet.
Enligt HFD har brotten anknytning till verksamheten och är därmed ”av sådan karaktär att de ska anses särskilt graverande vid lämplighetsprövningen”.
Kvinnan ansökte hos Södertälje kommun om tillstånd att bedriva försäljning med tobaksvaror. Ansökan avstyrktes dock av Polisen som mot bakgrund av att både hon och hennes make tidigare dömts för brott.
Av kommunens utredning framgick att makarna dömdes för att under 2016 ha begått brott mot lagen om handel med vissa receptfria läkemedel. Maken dömdes dessutom för tobaksrelaterad brottslighet som begicks vid samma tidpunkt. Mannen har också vid ett senare tillfälle dömts för häleri av tobaksvaror och samtliga av dessa brott har haft kopplingar till den aktuella butiken.
I april förra året kom avslog också kommunen kvinnans ansökan om att få sälja tobaksvaror och anförde att makarna inte uppfyllde lämplighetskraven. I ett tjänsteutlåtande konstaterade kommunen att båda makarna är att betrakta som företagsledare och att maken har ett ”betydande inflytande i verksamheten”. Han är samtidigt dömd för tobaksrelaterad brottslighet och anses därför inte lämplig att bedriva detaljhandel med tobak. Mot bakgrund av detta ansågs kvinnan inte lämplig att ges ett tillstånd.
Förlorar även i HFD
Både förvaltningsrätten och kammarrätten gick på kommunens linje och konstaterade att kvinnan inte uppfyllde lämplighetskraven.
Nu har även Högsta förvaltningsdomstolen prövat frågan – och kommit fram till samma slutsats.
Enligt HFD är kvinnans tidigare brottslighet ”i sig inte avgörande för frågan om tillstånd ska beviljas”. Däremot är de brott som hennes make dömts för sådana att de ska anses ”särskilt graverande vid lämplighetsprövningen”.
Genom att låta maken vara verksam i rörelsen står det, enligt HFD, klart att kvinnan inte är lämplig att sälja tobak, och överklagandet ska därför avslås.
