Eftersom ärendena som ligger till grund för kvinnan stämningsansökan har hanterats av tingsrätter var Svea hovrätt första instans.
I Svea hovrätt hävdade kvinnan att staten hade hanterat ärendena felaktigt och ådragit sig skadeståndsskyldighet.
”Ekonomisk snedfördelning”
Hon hävdade bland annat att Solna tingsrätt inte hade beaktat den uppenbara snedfördelningen i ekonomiskt avseende som förelåg mellan henne och hennes frånskilde make när domstolen hade lämnat hennes ansökan om ersättningsgaranti utan avseende.
När det gällde Stockholms tingsrätt hävdade kvinnan att domstolen inte heller följt de regler som gäller vid muntlig förberedelse i samband med att hon och den före detta bodelningsförrättaren hade förlikats – sedan kvinnan stämt bodelningsförrättaren och begärt att hon skulle få tillbaka betalat arvode.
Inkomst påverkar ersättningsgaranti
Dessutom ansåg kvinnan att Solna tingsrätt hade kränkt rätten till prövning inom skälig tid av hennes begäran om entledigande av bodelningsförrättare.
Enligt hovrätten hade det inte framkommit att tingsrätten gjort något fel i samband med den muntliga förberedelsen när parterna förliktes. Hovrätten konstaterade också att tingsrätten avslog kvinnans ansökan om ersättningsgaranti med anledning av att hennes inkomst var sådan att ersättning som regel inte ska utgå.
Därmed hade tingsrätten inte haft anledning att gå in på frågan om övriga förutsättningar för att bevilja ersättningsgaranti hade varit uppfyllda. Tingsrätten hade därför inte begått något fel i detta avseende.
HD går på hovrättens linje
Hovrätten ansåg inte heller att handläggningen av ärendena hade varit så långsam att staten hade ådragit sig skadeståndsskyldighet. Hovrätten lämnade därför skadeståndsyrkandena utan bifall och förpliktade istället kvinnan att ersätta statens rättegångskostnader på 12 000 kronor.
Kvinnan överklagade till Högsta domstolen som nu helt instämmer i hovrättens bedömning.
