Mannen dömdes av Uppsala tingsrätt för två fall av olaga hot samt skadegörelse. Brotten hade riktats mot samma restaurang i Uppsala vid två olika tillfällen.
Vid det första tillfället hade restaurangägaren hotats och en sten hade kastats mot restaurangens fönster. Vid det andra tillfället hade restaurangägaren och andra personer hotats med kniv.
Tingsrätten uppskattade straffvärdet för brotten till fem månaders fängelse.
Födelseår mellan 1985 och 1997
Mannen uppgav sitt eget födelseår till 1997 men kunde inte styrka detta på något sätt. Hans fingeravtryck hade i Tyskland registrerats åtta gånger och de angivna födelseåren varierade där från 1985 till 1997.
Tingsrätten bestämde i slutändan att mannen skulle anses vara född 1994 med hänvisning till att 1994 var det födelseår som hade registrerats flest gånger – fyra stycken gånger – av tyska myndigheter. Mannen skulle därför dömas enligt påföljdsreglerna för en vuxen person över 21 år.
Enligt tingsrätten kunde någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Orsaken var gärningsmannens tidigare brottslighet och att tidigare utdömd skyddstillsyn hade misslyckats. Mannen döms också till fem års utvisning.
Domen överklagades till Svea hovrätt som delar tingsrättens bedömning när det gäller brottsrubriceringarna och straffvärdet – men inte frågan om mannens ålder.
Går inte att bedöma
Hovrätten hänvisar i denna del till den senaste domen från Högsta domstolen. Hovrätten skriver:
”X (den tilltalade) har hävdat att han är född 1997 och inte 1994 som tingsrätten funnit. Han har i målet och i andra sammanhang lämnat olika uppgifter om sitt födelseår.”
”Det går inte att utifrån utredningen närmare bedöma vilken av uppgifterna som är riktig eller mest sannolik. I en sådan situation får den uppgift som är mest förmånlig för den tilltalade läggas till grund för bedömningen (jfr. NJA 2016 s. 719).”
Hovrätten utgår därför ifrån att mannen var 19 år vid gärningarna. I enlighet med att gärningsmannen därmed bedöms vara under 21 år sänker hovrätten fängelsestraffet till fyra månader.
Ludvig Wiklander
