Förvaltningsrätten i Jönköping beslutade hösten 2016 att en kvinnas tre barn skulle vård med stöd av lagen med särskilda bestämmer om vård av unga (LVU).
Domen överklagades av den andra vårdnadshavaren, alltså pappan – men inte av kvinnan.
Ändrade sig och ville överklaga
Kammarrätten i Jönköping ändrade inte förvaltningsrättens dom utan avslog i stället överklagandet.
Kvinnan ändrade då uppfattning och överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.
Samtidigt lämnade hennes advokat in en kostnadsräkning där han begär ersättning för två och en halv timmes arbete, för tidsspillan och för en bilresa där samannträffat med sin klient om överklagandet.
HFD konstaterar nu att man bara får överklaga en dom i förvaltningsdomstol om avgörandet har gått en emot. Kvinnan har inte överklagat förvaltningsdomstolens dom och kammarrättens dom som inte innebar någon ändring i sak kan då inte anses ha gått henne emot.
Kvinnan överklagande avvisas därför.
Gick inte klienten emot
HFD konstaterar att ett offentligt biträde i och för sig har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Kvinnans biträde har dock gett in ett överklagande utan att uppmärksamma att kammarrättens dom inte har gått hans klient emot.
HFD skriver:
”Genom sitt handlande har han kommit att lägga ner arbete som i sin tur medfört andra kostnader i form av tidsspillan och utlägg vilket hans uppdrag inte har krävt. Han är därför inte berättigad till ersättning för nedlagt arbete, tidsspillan och utlägg.”
Advokaten får alltså därför inte någon ersättning alls.
