Den 35-årige mannen promenerade ett natt hem från en efterfest i Botkyrka kommun söder om Stockholm.
Mannen hade tidigare under kvällen träffat några kvinnor som han kände på en restaurang och fick nu för sig att de hade efterfest i en lägenhet närheten. Han bestämde sig därför för att klättra upp på balkongen till lägenheten.
Enligt mannen knackade han på fönstret och blev då tillsagd av kvinnan som bodde där att gå hem.
”Vaknade med hans fingrar i slidan”
Kvinnan lämnade däremot en helt annan version av vad som egentligen hade hänt. Enligt henne vaknade hon av att mannen låg naken i hennes säng och förde in sina fingrar i hennes underliv.
Tingsrätten skrev i sin dom:
”Målsägaren blev först väldigt rädd men när hon såg att det var X (den tilltalade) blev hon mer arg och skrek att han skulle lämna hennes lägenhet. X måste ha tagit sig in i hennes lägenhet via balkongdörren. Den stod alltid öppen.”
Mannen åtalades vid Södertörns tingsrätt för hemfridsbrott och våldtäkt.
Brister i polisutredningen
Tingsrätten ansåg att kvinnans historia i och för sig var trovärdig men att mannens version inte var så osannolik att man kunde bortse från den.
Tingsrätten ansåg att åklagarens stödbevisning – främst i form av vittnen som hade varit i kontakt med kvinnan dagen efter händelsen – i och för sig skulle ha kunnat räcka för en fällande dom.
Mannen friades dock med hänvisning till att polisens utredning hade varit alltför bristfällig.
”Anmärkningsvärt”
Enligt tingsrätten var det ”anmärkningsvärt” att polisen inte – så snart anmälan hade tagits upp – hade vidtagit de åtgärder de borde ha gjort och bland annat följt polisens så kallade fälthandbok.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Någon brottsplatsundersökning vidtogs överhud taget inte. Om en sådan hade gjorts så snart som brottet hade anmälts hade sannolikt viktiga spår kunnat säkras alternativt inte kunnat påträffas trots att det borde finnas spår att säkra om målsägarens berättelse var riktig.”
Kan inte reparera bristerna
Tingsrätten pekade också på att mannen – trots att hans identitet alltså var känd – inte omedelbart togs in för förhör, läkarundersökning och spårsäkring.
Tingsrätten skrev:
”Den slutsats tingsrätten kan dra av det ovan sagda är att åklagarens utredning i ovan berörda avseenden på grund av.brister i polisens arbete har sådana brister, att den inte duger för en slutsats på goda grunder om inte den övriga bevisningen har en sådan tyngd att den kan reparera utredningens brister.”
Sammantaget kom tingsrätten fram till att så inte var fallet.
Tingsrätten hänvisade till praxis från Högsta domstolen och skrev i sina domskäl:
”Ett krav man kan ställa på den utredning åklagaren presenterar är att alla nödvändiga utredningsåtgärder är vidtagna så att utredningen får en sådan robusthet att den for domstolen duger för en slutsats på goda grunder. Brister i detta avseende ska inte drabba den tilltalade utan får bäras av åklagaren.”
Mannen friades därför.
Hade kunnat ge ledning
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu i princip delar tingsrättens bedömning och friar mannen från åtalet om våldtäkt.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”I likhet med tingsrätten kan hovrätten konstatera att en brottsplatsundersökning snarast efter det att polisanmälan gjordes hade kunnat ge ledning i frågan om X befunnit sig i målsägandens säng den aktuella natten. I avsaknad av detta och med den utredning som har lagts fram i målet kan åtalet för våldtäkt inte bifallas.”
Döms för hemfridsbrott
Åklagaren hade dock justerat sitt åtal i hovrätten och hävdade att mannen hade gjort sig skyldig till hemfridsbrott bara genom att befinna sig på kvinnans balkong.
Hovrätten delar åklagarens uppfattning i den delen och dömer mannen till 40 dagsböter för hemfridsbrott. Kvinnan får dock inget skadestånd.
Ludvig Wiklander
