Justitieombudsmannen riktar skarp kritik mot IVO för myndighetens tillsyn över den psykiatriska tvångsvården
Efter ett antal dialogmöten med IVO:s sex regionala tillsynsavdelningar fattade chefsJO Elisabeth Rynning beslutet att inleda ett särskilt initiativärende riktat mot IVO.
Granskningen omfattade bland annat IVO:s uppföljning av vårdgivarnas användning av tvångsåtgärder, lex Maria-anmälningar och kontroller av de fysiska vårdmiljöerna.
I det färska beslutet avseende granskningen är JO mycket kritisk till att IVO ”inte kommit längre med att utveckla de metoder som behövs för att fullgöra kravet på att tillsynen ska bedrivas strategiskt, effektivt och enhetligt”.
JO beskriver det även som ”mycket allvarligt” att de verktyg IVO fått av lagstiftaren för att bedriva en effektiv tillsyn inte har använts.
”Brister i gällande regelverket”
I beslutet riktas också kritik mot att IVO saknar en enhetlig policy för hur tillsynen av långtidsavskiljda patienter ska ske.
JO konstaterar bland annat att det saknas en myndighetsgemensam syn på att det förekommer att patienter får vistas tillsammans med andra under tiden de enligt beslut ska hållas avskilda. Enligt JO måste ett beslut om ett sådant avskiljande ”grundas på bedömningen att patienten måste hållas
avskild från andra patienter på grund av han eller hon allvarligt försvårar vården
av dessa, genom aggressivt eller störande beteende”.
– En så ingripande åtgärd bör dessutom förutsätta ett uttryckligt lagstöd och omges av omfattande kontrollåtgärder. Här finns det brister i det gällande regelverket och jag gör därför en framställan till regeringen om översyn av lagstiftningen, säger Elisabeth Rynning i ett pressmeddelande.
”Mycket kritisk till att verksamheten inte kommit längre”
ChefsJO är också kritisk till att de regionala tillsynsavdelningarna inom IVO handlagt anmälningar enligt lex Maria på olika sätt, vilket inte är förenligt med lagstiftarens avsikt.
– Några avdelningar har anvisat vårdgivare att lämna in anmälan och utredning samtidigt till myndigheten, vilket fått till följd att det kunnat dröja mer än ett år efter den inträffade händelsen innan IVO fått in anmälan. Ett sådant förfarande är enligt min mening inte förenligt med lagstiftarens avsikt med regleringen.
– Anmälningsskyldigheten enligt lex Maria syftar till att tillsynsmyndigheten ska få vetskap om händelser som medfört eller hade kunnat medföra allvarliga vårdskador i hälso- och sjukvården. För att anmälan ska kunna tjäna detta syfte är det förstås av stor vikt att IVO så snart som möjligt får information om den aktuella händelsen.
Sammanfattningsvis är chefsJO ”mycket kritisk till att IVO, under de mer än sex år som verksamheten hade bedrivits vid tiden för granskningen, inte kommit
längre med att utveckla de metoder som behövs för att fullgöra kravet på att
tillsynen över vården enligt de psykiatriska tvångsvårdslagarna ska bedrivas
strategiskt, effektivt och enhetligt”.
