Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden konstaterar efters in inspektion att Åklagarkammaren i Linköping åren 2012 till 2015 har brustit rejält när det gäller sin hantering av hemliga tvångsmedel.
Materialet förstördes efter fem år
I tre fjärdedelar av de ärenden där den så kallade förstöringstidpunkten har inträtt har åklagarens beslut om förstöring fattats för sent.
Besluten har fattats mellan sex månader och fem år efter det att förundersökningen har lagts ned eller avslutats eller målet har avgjorts slutligt.
Nämnden konstaterar att handläggningen har ”uppvisat betydande brister”.
Nämnden noterar också att Åklagarmyndighetens egna rekommendationer för att undvika oklarheter kring vem som bär ansvaret för förstöring av överskottsmaterialet inte har följts.
Enskild fick veta efter tre år
När det gäller skyldigheten att underrätta enskilda personer om tvångsmedelsåtgärder finns också brister.
I några av de granskade ärendena hade den första prövningen av underrättelse inte skett inom en månad. I ett ärende dröjde det drygt tre år innan åklagaren tog ställning i frågan och underrättade den enskilde.
Inte dokumenterats
Nämnden noterar också att åklagarens beslut att skjuta upp underrättelser till enskilda inte har dokumenterats i fyra tvångsmedelsärenden.
Nämnden har därför inte kunnat kontrollera om åklagaren har följt de bestämmelser som finns när det gäller underrättelser till enskild.
I två ärenden har nämnden underrättats om beslut att underlåta underrättelse till enskild först fem månader efter det att besluten fattats.
