I elva mål mot SAS och i ett mål mot Finnair har flygresenärer krävt flygbolagen på ersättning för försenade flygresor enligt EU:s flygpassagerarförordning.
Bolagen vägrade dock att betala och hävdade att resenärerna hade reklamerat för sent. SAS ansåg också att förseningarna berodde på extraordinära omständigheter.
Två tingsrätter flera fall
Resenärerna hävdade att det överhuvudtaget inte finns någon reklamationsfrist enligt förordningen.
Solna tingsrätt och Attunda tingsrätt beslutade att i så kallade mellandomar pröva om det finns en skyldighet att reklamera inom en viss tid och om resenärerna har gjort det. Båda tingsrätterna kom fram till att frågan om reklamationsfrist skulle bedömas utifrån svensk rätt eftersom det saknas EU-reglering på området.
Tingsrätterna ansåg att en reklamationsfrist på tre månader skulle anses skälig i förhållande till EU-förordningen men att en prövning i det särskilda fallet skulle göras.
Hovrätten går emot tingsrätterna
I samtliga fall fastställde tingsrätterna att resenärerna hade reklamerat för sent.
Svea hovrätt gör nu en annan bedömning och förklarar i en mellandom att resenärerna inte har reklamerat för sent. Hovrätten konstaterar att svensk rätt inte innehåller någon direkt tillämplig bestämmelse om krav på reklamation för kompensationsanspråk enligt flygpassagerarförordningen.
Hovrätten slår också fast att praxis och den juridiska litteraturen har gett uttryck för att en så kallad analog tillämpning av reklamationsbestämmelser ska göras restriktivt.
Ingen särskild reklamationsfrist
Hovrätten kommer därför fram till att det inte heller finns tillräckliga skäl för att, utifrån allmänna avtalsrättsliga principer, tillämpa en reklamationsplikt för kompensationskrav enligt förordningen.
Sammanfattningsvis anser hovrätten därmed att flygresenärer inte är skyldiga att inom viss till reklamera för att behålla rätten till kompensation.
Den yttersta gränsen blir då i normala fall gränsen för när anspråket preskriberas.
