En åklagare som inte underrättade enskilda om att de utsatts för hemliga tvångsmedel kritiseras av Säkerhets- och integritetsskyddsmyndigheten.
Enligt nämnden har åklagaren brustit i hanteringen av ärendet och dessutom försvårat deras granskning genom att lämna ofullständiga svar på deras frågor.
Åklagaren sökte och beviljades tillstånd till hemlig övervakning genom så kallad basstationstömning. Samma dag som denna ansökan beviljades fick åklagaren också beviljat hemlig övervakning avseende två personers telefonnummer. Båda dessa ansökningar gjordes, enligt åklagaren, i syfte att utreda vem som skäligen kunde misstänkas i det aktuella ärendet.
De båda tillstånden avsåg historiska uppgifter om såväl meddelanden som geografisk positionering under en tidsperiod om fyra veckor och enligt granskningen fanns vid tidpunkten för ansökningarna ingen skäligen misstänkt i ärendet, som gällde människorov.
”Vore inte anständigt med underrättelse”
Efter en tid lades dock förundersökningen ned. I samband med detta fattade åklagaren beslut att inte underrätta personerna om den hemliga övervakningen mot bakgrund av att ”underrättelse inte ska lämnas, att brottsmisstanke
inte finns och att de enskilda inte varit misstänkta för brott, att övervakningen
har avsett en kort tid och att integritetsintrånget kan antas vara ringa samt att en
underrättelse med hänsyn till omständigheterna vore uppenbart utan betydelse
och att det dessutom finns synnerlig anledning att underlåta underrättelse just i
detta fall”.
Drygt ett år efter att underrättelsen sköts upp första gången fattade åklagaren ett nytt beslut om att inte underrätta de enskilda – med hänvisning till sekretess – och till slut beslutade åklagaren om förstöring.
Mot bakgrund av detta valde Säkerhets- och integritetsskyddsmyndigheten att ställa ett antal frågor till åklagaren som, enligt nämnden, svarade ”ofullständigt”. Av svaret framgick dock att åklagaren ”gjorde – och alltjämt gör –
bedömningen att det med anledning av situationen och de speciella
omständigheterna i ärendet inte vore anständigt att störa de enskilda med en
underrättelse om att hemligt tvångsmedel använts”.
Kritiseras för sin hantering av ärendet
Nämnden konstaterar i sitt beslut att det inte, som åklagaren anfört, handlat om ett ringa integritetsintrång. Dessutom slår nämnden fast att underrättelsen kunde skjutas upp på den grund som angivits av åklagaren och anser dessutom att ”det inte varit motiverat att underlåta underrättelse med hänvisning till att en sådan vore uppenbart utan betydelse”.
Det framstår, enligt nämnden, ”också som märkligt att frågan om sekretess prövats trots att åklagaren samtidigt bedömt att det förelegat skäl att underlåta
underrättelse med hänvisning till att integritetsintrånget varit ringa och att en
underrättelse vore uppenbart utan betydelse”.
Åklagaren kritiseras nu för sin hantering av ärendet och Säkerhets- och integritetsskyddsmyndigheten skriver i beslutet att åklagaren försvårat granskningen genom de ofullständiga svar som lämnats beträffande underrättelsehanteringen.
