De boende i Kallinge som drabbats av förorenat dricksvatten under många år får delvis rätt gentemot det kommunala vattenbolaget som nu ska ersätta dem för personskador i form av förhöjda PFAS-halter i blodet.
Däremot anser tingsrätten inte att de boende ”visat att den befogade oro som PFAS-exponeringen vållat dem utgör en ersättningsgill personskada”, skriver tingsrätten i ett pressmeddelande.
165 boende i Kallinge stämde det kommunala vattenbolaget Ronneby Miljö och Teknik AB efter att det uppmärksammats förhöjda halter av PFAS i det kommunala dricksvattnet. Bakgrunden till det förorenade dricksvattnet är att ett av de kommunala vattenverket legat nära regementets brandövningsplats och att brandskummet som används sedan förorenat dricksvattnet.
Målet har pågått länge och från början kunde parterna inte enas om vilken lag som var tillämplig på de boendes anspråk. Blekinge tingsrätt konstaterade inledningsvis att rättsläget var oklart och begärde ett avgörande från HD i frågan om vilken lag som var tillämplig. HD slog, under 2018, fast att produktansvarslagen var tillämplig och att målet kunde prövas med hjälp av denna.
Rätten att bli glömd – blev det succé?
När dataskyddsförordningen, GDPR, började tillämpas slogs det på stora trumman i media om rätten till radering. Den framhålls fortfarande som en stark och central rättighet för den registrerade – exempelvis när uppgifterna inte längre behövs, när samtycke återkallas, när invändning sker eller när behandlingen är olaglig. Men har den förväntade succén realiserats? Johan Sundberg, Fredrik Eråker och Johan Thörn redogör för bestämmelsen och de omfattande undantag som finns – med avstamp i en aktuell undersökning.
Ingen ersättningsgill personskada
I början av året kunde målet till slut prövas i Blekinge tingsrätt och idag föll alltså domen som innebär att det kommunala bolaget är ”ansvarigt för att kompensera kärandena för personskada i form av förhöjda halter PFAS i blodet innebärande ökade hälsorisker och fysiska förändringar och försämringar av kroppen”. Däremot ogillar tingsrätten de boendes yrkande att det ska också ska fastställas att det kommunala bolaget är ansvarigt för att kompensera dem för deras befogade oro för ohälsa och försämrad hälso- och livsprognos.
Tingsrätten anser inte heller att någon av de boende som stämt bolaget ”visat att den befogade oro som PFAS-exponeringen vållat dem utgör en ersättningsgill personskada”.
