JO riktar allvarlig kritik mot Kriminalvården för placeringar av intagna med behov av skydd i Fenixbyggnaderna där de underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än nödvändigt.
Kriminalvården har så kallade Fenixbyggnader, med totalt 72 platser, som har särskilt hög grad av säkerhet och kontroll inrymda i anstalterna Hall, Kumla och Saltvik. De byggdes ursprungligen för att ta emot intagna som skulle placeras på säkerhetsavdelning på grund av en varaktig rymningsrisk och benägenhet att återfalla i allvarlig brottslighet. Redan tidigare har JO kritiserat Kriminalvården för att Fenixbyggnaden i anstalten Saltvik delvis har använts för placering av intagna som inte är säkerhetsplacerade utan som av olika skäl är i behov av skydd. Trots denna kritik har inte Kriminalvården förbättrat situationen för intagna i behov av skydd som placeras i Fenixbyggnaderna.
”Dessa intagna underkastas fortfarande mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt. JO finner detta mycket anmärkningsvärt”, framgår det av JO-beslutet.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Fenixbyggnaderna – en anstalt i anstalten
Fenixbyggnaderna är separata byggnader som är åtskilda från övriga anstalsbyggnader med en hög mur – en anstalt i anstalten. För att förhindra rymningar är avdelningens rastgårdar utformade som burar. Tanken är att de intagna ska tillbringa sin huvudsakliga tid på avdelningen och inte komma i kontakt med andra intagna förutom de som är intagna på samma avdelning. Personalnärvaron är extra hög och de intagnas allmänna utrymmen bild- och ljudövervakas.
Kriminalvården får även kritik för att myndigheten beslutade att inrätta skyddsplatser i anstalten Hall trots att det där inte fanns samma möjligheter att anpassa verksamheten för dessa intagna som i anstalten Saltvik. Enligt JO har det också kommit fram att Kriminalvården beslutat att placera fler grupper av intagna som inte omfattas av beslut om säkerhetsplacering i Fenixbyggnaderna.
”Det är enligt JO en synnerligen bekymmersam utveckling”, skriver JO.
Ingen godtagbar anledning
Den problematiska beläggningssituationen som råder är inte en godtagbar anledning för att placera intagna med mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt, uppger JO.
JO konstaterar att Fenixbyggnaderna inte är anpassade för ett flexibelt platsutnyttjande och att det finns tydliga begränsningar i fråga om vilka anpassningar som är möjliga att göra för att kompensera för den slutna miljön.
