De försvarar giftutsläpp i regnskogen, har ifrågasatt nyttan av säkerhetsbälten och förnekar att passiv rökning orsakar cancer.
Exponent, det amerikanska konsultbolag som Boliden anlitat för att försvara sig mot anklagelser om att ha förgiftat människor i Arica i norra Chile, presenterar ofta kontroversiella forskningsresultat.
Exponent kallas ibland för forskningsvärldens legosoldater och anses vara specialiserade på att producera så kallad “doubt science”, avsedd att användas i rättegångar för att så tvivel kring etablerad forskning.
• Detta är ett reportage, med utgångspunkt i en dokumentärfilm, producerad av artikelförfattaren Andreas Rocksén, prisbelönt miljöjournalist.
Jag har som journalist under lång tid bevakat rättegångar av olika slag. En del av dem har handlat om tvister relaterade till miljö och medicin, områden där det vetenskapliga underlaget spelar stor roll för domstolsförhandlingarna.
Tilltron till vetenskapliga studier är med rätta hög och när expertvittnen kallas in så får deras utlåtanden ofta stor betydelse för rättens slutliga dom.
796 chilenare stämde Boliden
Det gäller också för den rättegång i vilken 796 chilenare ställde Boliden till svars för skador som de anser sig ha fått av 20000 ton giftigt avfall som skickades till den chilenska staden Arica i mitten av 80-talet. Jag följde, som producent av filmen Arica, denna rättegång närgående och det är först i efterhand, i skedet där man rullar materialet fram och tillbaka i klippet, som jag upptäckt någonting jag inte sett förut: experter som för stora pengar anlitats för att producera vad som i rättsprocessen presenteras som ’vetenskap’ som underlag bara till den ena partens argument.
Den amerikanska byrå som Boliden anlitat heter Exponent och det visar sig att de under lång tid producerat forskning och rapporter med minst sagt kontroversiella resultat.
Det var i september 2013 som de 796 chilenarna, genom kommanditbolaget Arica Victims KB, lämnade in sin stämningsansökan mot Boliden i vad som blivit den mest omfattande rättegången i Skellefteå tingsrätts historia.
I korthet har följande hänt: 1984 betalade Boliden 10 miljoner kronor till ett chilenskt bolag, Promel, för att de skulle ta hand om deras avfall, rester från decennier av guld- och annan metallproduktion, Avfallet innehöll extremt höga halter av tungmetaller, bland annat 17 % ren arsenik.
Promel tog pengarna men lämnade slammet i en hög i utkanten av den nordchilenska staden Arica. Högen blev en lekplats för områdets barn och det giftiga dammet blåste in över närbelägna bostadsområden. Efter 14 år upptäcktes det att många invånare blev sjuka och dog. Bolidens avfall kördes till en annan plats i Arica, chilenska myndigheter drogs till domstol medan Promel förklarades i konkurs.
2009 fastslog den chilenska regeringen att nära 2000 hushåll i området var drabbade av allvarliga föroreningar av tungmetaller. 2012 antogs en lag som omfattade mer än 13000 drabbade och som skulle ge dem ekonomiskt stöd och hjälp att flytta, ett åtagande som skulle uppfyllas i mycket begränsad omfattning.
Avsagt sig allt ansvar
Boliden har under alla år avsagt sig allt ansvar. De hävdar att man följde gällande regler, att svenska myndigheter liksom chilenska myndigheter, då under diktatorn Pinochet, hade godkänt affären, att Promel inte gjort vad man lovat, att det var fel av chilenska myndigheter att godkänna bostadsbyggen, att sjukdomarna inte beror inte på Bolidens avfall, att arseniken kan komma från andra källor och så vidare.
Men Bolidens ansvar har aldrig prövats rättsligt. Inte förrän filmarna Lars Edman och William Johansson Kalén gjorde sin första film om skandalen, Blybarnen. Den sågs av två advokater och en miljörättsprofessor som bestämde sig för att dra Boliden inför rätta.
Trots att många tusen människor blivit drabbade genom åren begränsades fallet till 796 individer som 2010 lämnat urinprover med mer än 30 mikrogram arsenik per liter. De krävde att Boliden skulle betala sammanlagt 102 miljoner kronor i skadestånd.
Unika juridiska aspekter
Fallet är mycket komplicerat och har många unika juridiska aspekter, men det centrala för de drabbades jurister var att bevisa att arseniken kom från just Bolidens avfall och att Boliden varit vårdslösa när de skickade sitt våtverksslam till Arica. Något som Boliden förstås argumenterade emot. Och det är nu som Exponent dyker upp.
Rättssystem är, när de fungerar, någonting som vi ska vara glada och stolta över. Här dras alla möjliga konflikter och illgärningar in för att bedömas. Indragna parter får möjlighet att framföra alla relevanta fakta och sedan sätter sig domstolen och funderar på hur dessa fakta förhåller sig till de lagar och regler som finns.
I en modern, demokratisk kontext så litar vi på att domstolarna fattar kloka beslut och vi blir upprörda över exempel där rättvisan manipuleras eller korrumperas. Vid varje sådant tillfälle är det rättsstaten och det demokratiska systemet, som kränks. Vi vill att den fakta som presenteras ska vara trovärdig och sann.
Jag har sedan tidigare erfarenhet av två fall av miljökonflikter som gått till domstol. I båda fallen gjorde jag reportage i TV4’s reportagemagasin Kalla Fakta. Arbetet med såna reportage gör att man blir väldigt väl inläst i ämnet och också att man blir väl informerad om vad som händer efter det att reportagen sänts.
Det första exemplet handlade om hur företaget Nordkalk ville bryta kalk i ett naturkänsligt område på norra Gotland. I mitt reportage kunde jag visa hur en tjänsteman vid myndigheten Sveriges Geologiska Undersökning fick skriva avgörande expertutlåtanden för Miljööverdomstolen samtidigt som han arvoderats för andra uppdrag direkt för Nordkalk. Avslöjandet minskade naturligtvis trovärdigheten för hans utlåtande, som förordade kalkbrytning, och efter ett antal ytterligare processer togs slutligen ett regeringsbeslut som förklarade att naturvärdena var för stora för att brytning skulle kunna ske.
Mitt andra exempel handlade om hur brandskum med hälsovådliga fluoriserande ämnen, kallade PFAS, under lång tid läckt ut i dricksvattnet i Kallinge, en del av Ronneby i Blekinge. Rättsfallet, där 160 drabbade invånare stämt Ronneby kommun, avgjordes i veckan till de drabbades fördel. Parallellt med processen så har myndigheten Arbets- och miljömedicin (AMM), genomfört ett antal hälsostudier på människor som druckit det förgiftade dricksvattnet. En häftig diskussion uppstod dock när det visade sig att myndigheten diskuterat sina forskningsresultat med den ena parten, Ronneby kommun, innan resultaten blivit tillgängliga för de drabbade.I båda dessa fall har upprördheten blivit stor just för att det går att misstänka att fakta manipulerats för att gynna den ena parten i konflikten. Så vill vi inte att det ska fungera.
Åtta veckors förhandlingar
I rättsfallet med Boliden så lämnade parterna in tusentals dokument och studier som skulle ge stöd för deras respektive ståndpunkter. Ett dussintal expertvittnen flögs över haven för att höras under åtta veckors förhandlingar i Skellefteå tingsrätt.
Materialet och vittnesmålen från Boliden föreföll vid ett första påseende vara solida, väl underbyggda. De var också dyra. När allt var över var notan från Exponent till Boliden på över tolv miljoner kronor. Men det var någonting märkligt med de uppgifter som presenterades.
I filmen Arica berättar vi om två sådana exempel. I det ena fallet hävdar Exponents toxikolog Joyce Tsuji, att arseniken kan ha kommit in i de drabbades kroppar genom naturlig förekomst i dricksvatten och via livsmedel som fisk, skaldjur och alger. Ett exempel hon för fram gäller sjögräsrätten ’cochayuyu’ som hon hittat i en slags fältstudie i en fiskaffär flera kilometer från den plats där Bolidens avfall låg.
Flera drabbade hördes om sina matvanor och det framgick tydligt att fisk och skaldjur är en lyx som dessa ofta fattiga människor inte kan unna sig och att ’cochayuyu’ är en rätt märklig traditionell maträtt, som snarast kan jämföras med vår surströmming.
Arica Victims experter avfärdade dricksvatten och livsmedel som källor för arseniken. Även om man tog höjd för en riklig naturlig förekomst av arsenik så skulle man aldrig kunna komma upp i halter som översteg 15 mikrogram per liter urin, menade Craig Steinmaus, professor i epidemiologi från Berkeleyuniversitet i Kalifornien.
Nya rön
Filmarna frågade Bolidens advokat Robin Oldenstam hur han såg på vittnesmålet från Steinmaus, som har forskat på arsenik och hälsa i norra Chile i över trettio år och vi blev brydda över hans svar.
”Jag är inte övertygad om att stark idealism, eller vad som nu driver honom (Steinmaus), är en säkrare källa för objektivitet än att nån är en konsult som får betalt per timme.”
Att på detta sätt avfärda en universitetsforskare som ägnat trettio år att studera hur arsenik påverkar människor i just norra Chile fick mig för första gången att uppmärksamma att det i en domstol kan finnas stora skillnader i synen på vad som är vetenskap och fakta. För medan
Arica Victims jurister försökte föra fram befintliga studier av välrenommerade forskare från stora och inflytelserika institutioner så stod Exponent för nya rön, enkom producerade för denna rättegång.
Ett ännu tydligare exempel gällde frågan om huruvida giftigt damm kunnat blåsa in och lägga sig över bostadsområdena under de 14 år våtverksslammet legat oskyddat under bar himmel. Mycket tid ägnades i rättegången åt denna fråga, eftersom det skulle förklara att människor exponerats för arsenik även tolv år efter det att gifthögen flyttats därifrån.
Walter Shields, en markexpert från Exponent, menade att materialet var för grovt för att kunna röra sig med vinden. Han hade låtit bygga en vindtunnel för en miljon kronor i vilken han hade lagt lerklumpar för att sedan utsätta dem för tryck genom att vandra fram och tillbaka i tråget. Resultatet var förstås att materialet inte lät sig förflyttas av de fläktar han satte på.
Men de bruna lerklumpar som Shields stoppat in i sin tunnel liknar inte alls det mörka finkorniga material som fanns i Bolidens våtverksslam. TV-bilder från 1998 visar precis hur dammigt och lättflyktigt materialet var.
Såväl Joyce Tsuji som Walter Shields avböjde att svara på några frågor från journalister efter sin presentation.
Agerat vårdslöst
Här har vi alltså två exempel på hur konsultfirman Exponent producerat ny ’forskning’ enbart i syfte att ge stöd för Bolidens argumentation. I Walter Shields fall så handlar det om rent missledande information.
Det går inte att enkelt dra slutsatsen att det var just dessa märkligheter i Bolidens framställning som ledde till att tingsrätten avslog Arica Victims skadeståndsanspråk. Det var som sagt ett komplicerat och omfattande mål och alla inblandade visste att det skulle bli svårt för de drabbade att vinna.
Tingsrätten förklarade visserligen att Boliden agerat vårdslöst när de skickade iväg sitt avfall. De chefer som rekommenderade ’exporten’, menade domstolen, borde ha förstått att människor skulle bli exponerade för gifterna och de borde ha gjort något åt det. Tingsrätten kom dock fram till att det inte fanns ett bevisat samband mellan just Bolidens gifter och arseniken i de drabbades urin, vilket ju var vad Exponents konsulter riktat in sig på.
Den märkliga ”vetenskap” som presenterades i Skellefteå tingsrätt gick inte obemärkt förbi. När fallet överklagades till hovrätten så ägnade ett av ombuden, Jonas Ebbesson, professor i miljörätt, en del av slutpläderingen åt att diskutera hur viktig synen på forskning, fakta och vetenskaplighet är för ett rättsväsende. Och han riktade särskilt in sig på Bolidens experter från Exponent, Joyce Tsuji och Walter Shields.
– För mig var kombinationen av Exponents sätt att arbeta och Bolidens försök att presentera Exponents rapporter som ”vetenskap” i domstolen direkt stötande. Det var ett klart missbruk av ”vetenskap” och vad som är ”vetenskapligt”, och ett exempel på vad vi i dag kallar fejkade fakta, säger Jonas Ebbesson.
Hur Hovrätten för Övre Norrland såg på dessa frågor, eller på Bolidens ansvar för det som hänt i Arica, får vi dock aldrig veta eftersom rätten ansåg att skadeståndsanspråken var preskriberade. Därför prövade domstolen aldrig fallet i sak, varken ifråga om Bolidens vårdslöshet eller skadorna och orsakssambanden. Det var knappast en seger för någon av parterna. Boliden har inte slutgiltigt friats från ansvar och de drabbade får fortsätta att kämpa för sin överlevnad, hittills utan stöd från Sverige.
Tidigare ifrågasatt
Men Exponent fortsatte att störa oss i filmteamet. Det kändes som att vi varit med om något ovanligt där inne i rättssalarna, en känsla som förstärktes medan vi rullade det filmade materialet fram och tillbaka i klipprummet. Det skavde.
Mer än ett år gått efter hovrättens dom och sedan också Högsta Domstolen vägrat att ta upp fallet, så uppmärksammades jag på en artikel om Exponent i en amerikansk tidskrift, Business Ethics, som bevakar hur större företag sköter sitt ansvar i människorättsfrågor.
I artikeln, från 2016, så framgår det hur Exponents konsulter medverkat i en lång rad rättegångar i USA och där presenterat studier som kommit fram till väldigt märkliga slutsatser. Jag ska återge några exempel.
Under 90-talet producerade Exponent forskning för tobaksindustrins räkning som visade att det inte fanns ett samband mellan passiv rökning och cancer. 1992 publicerade Exponents ingenjörer, på uppdrag av en bilfabrikant, en artikel som ifrågasatte värdet av axelbälten i baksätet. De verkar inte göra någon ”mätbar skillnad” för att minska allvarliga skador och dödsfall i samband med trafikolyckor, menade man.
I en annan studie för biltillverkaren Ford hävdade Exponents konsulter att det inte fanns ett samband mellan lungsäckscancer och den asbest som Ford använde i sina bromsar, en slutsats som strider mot andra forskningsresultat.
När amerikanska soldater 2015 anklagade det amerikanska försvaret för att de fått cancer av bekämpningsmedlet Agent Orange, som användes under Vietnamkriget, så anlitades Exponent. Trots 50 år av forskning som visar att dioxin är cancerogent så presenterade Exponents experter en forskningsartikel som hävdar att det saknas samband mellan dioxinexponering och lymfkörtelcancer. Kritiker noterade att Exponent i artikeln valt bort stora mängder data som ’forskarna’ ansett vara felaktiga eller irrelevanta.
Vidare hittade vi i en relativt ny Netflixdokumentär, ”The Game Changers”, med Arnold Schwarzenegger som en av producenterna, en uppgift om hur Exponents experter anlitats av köttindustrin för att avfärda risker med konsumtionen av animaliska produkter. Samtidigt som andra studier visar att det finns ett samband mellan animalier och kolorektalcancer, så kommer Exponent i en studie fram till att det inte finns några såna risker.
Ett fall där det finns vissa paralleller till Bolidenskandalen gäller oljebolaget Chevron som mellan åren 1972 till 1992 dumpade 68 miljarder liter råolja och spillvatten i ett regnskogsområde i Ecuador. Avfallet innehöll stora mängder giftiga kolväten och 1993 så stämdes Chevron av närmare 30 000 människor från det drabbade området för de skador som utsläppet medfört; skördar hade förstörts, boskap hade dött och cancerfallen bland befolkningen hade ökat kraftigt.
Chevron anlitade då Exponent som i en studie 2005 kom fram till att dödligheten i området inte hade ökat, vare sig i cancer eller av andra sjukdomar. Kritiker hävdade att studieresultaten blivit kraftigt missvisande eftersom Exponents konsulter valt att räkna dödsattester, vilket knappast var någon säker metod i ett avskilt regnskogsområde i Ecuador.
Den forskning som kommit fram till att dioxiner, rökning, kolväten, arsenik och asbest är hälsofarligt är nästan uteslutande framtagen av högskolor, universitet och andra lärosäten, institutioner som vi ser som oberoende. Tröskeln för vad som ska accepteras som ny kunskap och fakta är hög. Varje avhandling diskuteras och opponeras in i minsta detalj och slutsatserna är därför trovärdiga.
”Science for hire”
Så fungerar inte Exponent. Exponents konsulter har i och för sig läst vid och, säkert rättmätigt, fått sina titlar från respekterade lärosäten. Men de ställer sina tjänster till förfogande för den som betalar. De är, framgår det i Business Ethics, ”science for hire”, vetenskap till salu, med klar referens till uttrycket ”guns for hire”, en engelsk beteckning för legosoldater.
I USA kommer kritiken mot Exponent bland annat från professor David Michaels, före detta chef för det amerikanska arbetsmiljöverket OSHA. I sin bok, Doubt is their science, skriver han:
”Det kanske finns, men jag har ännu inte sett en Exponent-studie som inte stöder den slutsats som är till nytta för det företag eller den branschorganisation som står för räkningen.”
Jag upptäcker att det i USA finns ett mer eller mindre etablerat begrepp som jag aldrig stött på tidigare; ”doubt science”, vilket kan beskrivas som forskning som är ämnad att sprida tvivel kring andra forskningsrön, som till exempel att passiv rökning inte orsakar cancer eller att bilbälten inte räddar liv.
Användningsområdet för ”doubt science” borde vara begränsat, men i USA, där skadeståndsmål är vanligare än här, så finns det en stor marknad för ”rimligt tvivel”, som ju ofta är det enda som behövs för att en anklagad förövare ska undgå dom och straff. Och det är detta som är Exponents koncept. De säljer rimligt tvivel till den som kan betala och omsätter flera miljarder varje år.
Jag vet inte i vilken utsträckning nyproducerad falsk eller missvisande forskning har presenterats för svenska domstolar tidigare. Men jag misstänker att Boliden mot Arica Victims i vart fall är ett av de största rättsfallen hittills där ”doubt sceince” spelat roll. Och jag tänker att domarna både i Skellefteå tingsrätt och i hovrätten i Umeå måste vara väldigt vaksamma för att inte bli vilseledda av Exponents material och vittnesmål.
Och jag tänker att det är viktigt att också vi andra är på vår vakt. ”Doubt scíence” har potential att urholka vårt rättssystem på samma sätt som ”fake news” utgör ett hot mot demokratin.
Skadligt för rättssystemet
I en av de sista scener som klipptes bort från filmen Arica, så diskuterar filmaren Lars synen på vetenskap med Arica Victims expert Craig Steinmaus. Steinmaus förklarar att han deltar i rättegången mer eller mindre utan ersättning, men att han tycker att hans forskning på arsenik och dess effekter i norra Chile är relevant för de frågeställningar som tas upp och är glad över den kan vara till nytta. Han säger att han representerar ”the good science”, och menar med det forskning som lever upp till vissa vetenskapliga krav. När Lars frågar om han tror att Exponent ser på sin forskning på samma sätt så gapskrattar Steinmaus och frågar: ”Tror du verkligen att jag skulle säga något sånt framför kameran?”
Med användandet av Exponent och ”doubt sceince” så har Boliden infört någonting främmande och potentiellt skadligt i det svenska rättssystemet. Vi kontaktar därför Boliden med frågan om varför bolaget valde att anlita just Exponent och om de känt till den amerikanska diskussionen om ”doubt science”. Från Bolidens kommunikationsdirektör får vi så småningom ett sms i vilket han skriver att ”Vi upplever inte att vi behöver motivera de val vi gjort i frågan.”
Med tanke på vad som står på spel kunde man förvänta sig ett mer ansvarsfullt svar än så.
Vi har också försökt nå någon talesperson för Exponent med frågan om hur de ser på de anklagelser som förs fram i artikeln i Business Ethics. Vi har ännu inte fått något svar.
Andreas Rocksén, journalist och filmproducent vid Laika Film & Television.
Tora Eriksson Hallberg och Zeb Holmberg, journaliststudenter har medverkat med research för denna artikel.
Fotnot: Filmen Arica hade världspremiär på Amsterdams Dokumentärfestival i november 2020 och svensk biopremiär den 12 mars. Den kommer att visas på SVT i juli.
