Ett bolag försattes i början av 2003 i konkurs efter egen ansökan. Drygt 13 år senare, i mars 2016, inkom den advokat som hade förordnats som konkursförvaltare, med sin slutredovisning och sina krav på arvode på totalt sex miljoner kronor.
Konkursboet hade efter en skatterevision ålagts betalningsskyldighet för utgående moms med närmare 900 000 kronor och i samband med detta hade advokaten själv blivit misstänkt för grovt skattebrott.
Utlåtande från justitieråd
Misstankarna avskrevs senare och förundersökningen lades ned efter cirka tre och ett halvt års tid.
Advokaten hade vid det laget närvarat vid ett stort antal förhör, gått igenom ett omfattande material och gjort flera utredningar. Han hade bland annat inhämtat ett privat sakkunnigutlåtande från ett tidigare justitieråd för att styrka sin oskuld.
Advokaten har under en punkt i i sin arvodesframställning begärt ersättning med 950 000 kronor exklusive moms för det arbete som han själv har lagt ned med anledning av förundersökningen.
”Samband med skatterevisionen”
Enligt advokaten ska arbetet anses som en konkurskostnad eftersom mycket av arbetet har haft direkt eller indirekt samband med skatterevisionen.
Utan hans arbete i brottsutredningen är det enligt advokaten också möjligt att åklagare hade ifrågasatt hanteringen av momsen någonting som i förlängningen skulle ha kunnat föranleda ett entledigande från hans uppdrag som konkursförvaltare och därmed merkostnader för en ny förvaltare.
Tillsynsmyndigheten i konkurser ansåg att advokaten inte skulle få ersättning för arbetet med den brottsutredning där advokaten själv hade varit misstänkt för brott.
Åtgärderna utförda i egen sak
Stockholms tingsrätt har nu prövat frågan och hänvisar till ett tidigare avgörande där Högsta domstolen har slagit fast att konkursförvaltares medverkan vid beivrande av brott bara är en ersättningsgill konkurskostnad om medverkan har varit ägnad att befordra konkursförfarandet.
De aktuella åtgärderna skiljer sig inte väsentligt från åtgärder som en brottsmisstänkt ”typiskt sett” kan bli tvungen att vidta, konstaterar tingsrätten som i likhet med tillsynsmyndigheten anser att advokaten har utfört åtgärderna i egen sak och inte för att gynna konkursboet.
Tingsrätten understryker att advokatens egna påståenden om betydelsen för utgången i skatteprocessen och för att undvika entledigande är alltför allmänt hållna och hypotetiska för att det ska kunna anses visat att åtgärderna faller inom ramen för förvaltningen av konkursboet.
Inte ersättningsgill alls
Det framgår inte heller på vilket sätt eller i vilken utsträckning som arbetet under brottsutredningen har haft till syfte att befordra konkursförfarandet, anser tingsrätten.
Det handlar därför inte om ersättningsgilla konkurskostnader utan enligt tingsrätten får advokaten anses skäligen tillgodosedd med de närmare 1,8 miljoner som han har begärt för arbetet med skatterevisionen.
Det arbete som har lagts ned med anledningen av brottsutredningen ska överhuvudtaget inte ersättas och advokatens yrkande under denna punkt på 950 000 kronor exklusive moms avslås helt av tingsrätten.
