En tidigare lagman vid en tingsrätt döms även i Högsta domstolen för tjänstefel.
Bakgrunden är att tre tvistemål, som handlades vid tingsrätten, hade blivit liggande i flera år – utan att avgöras.
Den tidigare lagmannen åtalades för tjänstefel mot bakgrund av att han inte vidtagit de åtgärder som var påkallade i syfte att avgöra tre tvistemål inom skälig tid. Samtidigt åtalades även den rådman som ansvarat för ärendena för tjänstefel.
Bakgrunden var att Justitieombudsmannen, JO, under 2018 inspekterat tingsrätten och uppmärksammat bristerna i handläggningen av de aktuella ärendena. Ett förtalsmål hade exempelvis blivit liggande utan åtgärd i nästan åtta år och ett krav mot en ledamot i styrelsen i en samfällighetsförening hade inte åtgärdats på över sex år.
Hovrätten dömde både lagmannen och rådmannen för tjänstefel 40 respektive 80 dagsböter. Lagmannen överklagade dock domen till Högsta domstolen, som nu har prövat frågan om ”vilket ansvar och möjligheter som en domstolschef har för att utöva erforderlig tillsyn över handläggningen av enskilda mål vid domstolen”.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Borde insett hur situationen såg ut
Högsta domstolen konstaterar i domen att det står klart att lagmannen varit väl insatt i de skyldigheter och befogenheter han haft som lagman. När de aktuella målen återkom på listor över gamla mål – utan att godtagbara förklaringar lämnats till tidsutdräkten – borde han därför, enligt HD, ”ha insett att förhållandena var sådana att han hade en skyldighet att agera”.
Enligt Högsta domstolen påverkas inte den bedömningen av att rådmannen, som var erfaren, inte självmant bad om hjälp. Inte heller påverkas bedömningen av att lagmannen ”fått intrycket att det pågick viss handläggning i målen”.
Att de aktuella målen handlagts så långsamt har, enligt HD, inneburit ”ett väsentligt åsidosättande av den för rättssäkerheten och förtroendet för domstolarna viktiga principen att rättegångar ska genomföras inom skälig tid”. Att bevaka upprätthållandet av den principen var en viktig uppgift i lagmannens roll som domstolschef och det är, enligt HD, ”tydligt att han genom att agera hade kunnat komma till rätta med situationen”.
Döms för tjänstefel även i HD
Enligt Högsta domstolen gör detta att lagmannens underlåtenhet inte kan ses som ringa och han ska därför dömas för tjänstefel.
Högsta domstolen fastställer hovrättens dom på 40 dagsböter, men anser att lagmannen, mot bakgrund av det höga bötesbeloppet samt att han fick betala delar av försvararkostnaden i hovrätten, ska slippa betala för sin försvarare i Högsta domstolen.
Med hänsyn till det höga bötesbelopp som OL döms att betala och den
återbetalningsskyldighet som han ålades för del av försvararkostnaden i
hovrätten bör kostnaden för försvaret i Högsta domstolen stanna på staten.
