En jouråklagare fattade beslut om en personell husrannsakan utan att det fanns något beslut om frihetsberövande av den eftersökta personen.
Nu kritiseras åklagaren av Justitieombudsmannen (JO) för beslutet – som saknade rättslig grund.
Bakgrunden till JO:s beslut är en händelse som utspelade sig i januari 2019 efter att Tullverket påträffad narkotika gömd i en bil vid den svenska gränsen. Efter övervägande beslutade en åklagare att narkotikan skulle bytas ut och att man skulle låta bilen köra vidare till sin slutdestination, under bevakning.
Sent under kvällen nådde bilen sin slutdestination, ett bostadsområde Göteborg, där två personer kort därefter mötte upp de fyra personerna som färdats i bilen. I samband med detta gjordes ett tillslag mot bilen och personerna som färdats i bilen greps misstänkta för narkotikasmuggling. De två andra männen lyckades dock fly, men med hjälp av flertalet spaningsinsatser kunde myndigheterna sedan lokalisera dessa till en trappuppgång i ett bostadshus. I samband med detta hade den ordinarie åklagaren lämnat över ärendet till en jouråklagare.
Gjorde husrannsakan hos fel man
I syfte att eftersöka de flyende männen i trappuppgången bad Tullverkets personal jouråklagaren om ett husrannsakansbeslut i en lägenhet i trappuppgången. Ett sådant beslut kom sedan att fattas gällande en viss lägenhet, i syfte att eftersöka en viss utpekad person. I den lägenheten bodde dock en annan person.
Efter att Polis och Tull tagit sig in i lägenheten och gripit den man som fanns där visade det sig att mannen inte hade något med saken att göra och att den personen man sökte redan var gripen vid tidpunkten för åklagarbeslutet om husrannsakan. Det framkom dessutom att lägenhetsnumret som angivits i beslutet om husrannsakan var ett annat än vad som framgick av Tullverkets handlingar.
Åklagaren kritiseras för beslutet
Efter att ha utrett händelsen konstaterar Justitieombudsmannen att beslutet om den personella husrannsakan saknade rättslig grund. JO riktar därför kritik mot åklagaren för detta samt för att åklagaren ”inte gjorde tillräckliga ansträngningar för att reda ut vem som skulle eftersökas genom husrannsakan”. JO riktar också kritik mot åklagaren för dennes bristande dokumentation i ärendet.
Även om JO har förståelse för att åklagaren, som denne uppgivit, känt sig pressad i situationen konstateras att ”den som är ansvarig för ett beslut om tvångsmedel måste dock även i sådana lägen försäkra sig om att beslutet har stöd i lag och att de omständigheter som läggs till grund för det är tillräckligt klarlagda”.
