Det blir inget livstidsstraff för den man som högg ihjäl en bekant i dennes lägenhet i februari förra året.
Det slår Högsta domstolen fast och fastställer hovrättens dom på 18 års fängelse.
Enligt HD framstår mannens gärning inte som så kvalificerat allvarlig att ett livstidsstraff ska dömas ut.
Den nu 47-åriga mannen dödade en bekant genom att skära honom i halsen, ett brott han erkände redan i tingsrätten. Han påstod dock att han saknat uppsåt att döda målsäganden.
Händelsen inträffade när 47-åringen den 24 februari förra året åkte hem till målsäganden och hans fru för att hämta en mobiltelefon som han trodde fanns hos det gifta paret. Väl på plats i bostaden stod målsäganden, enligt 47-åringen, med ryggen vänd mot honom och svarade inte på frågan var mobilen hade tagit vägen. Den kraftigt berusade 47-åringen tog då fram en kniv han tagit med sig hemifrån och plötsligt hade det ”slagit slint”.
”Karaktär av impulshandling”
47-åringen dömdes till livstids fängelse för mord i tingsrätten, men överklagade domen till Svea hovrätt som beslutade att tidsbestämma straffet till 18 års fängelse.
Hovrätten konstaterade visserligen att mordet inneburit svårt lidande för offret och varit särskilt hänsynslöst, vilket särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse enligt den nya mordbestämmelsen. Domstolen menade vidare att målsäganden måste ha utsatts för ett svårt lidande efter att i ett chock- och paniktillstånd, blödande och med halva halsen avskuren, behövt vänta på hjälp i över tio minuter.
Å andra sidan konstaterade tingsrätten att inget antydde att det existerat någon bakomliggande konflikt mellan 47-åringen och målsäganden, eller att syftet med att 47-åringen medtagit kniven skulle varit att döda målsäganden. I stället verkade det dödliga våldet, enligt Svea hovrätt, ha haft ”karaktär av impulshandling”. Mannen hade efter gärningen heller inte undangömt sig från polisen utan hade kunnat gripas i sitt hem.
Vid en samlad bedömning innebar dessa förmildrande omständigheter att fängelsestraffet skulle tidsbestämmas till arton år.
RÅ ville se livstids fängelse
Riksåklagaren ansåg till skillnad från Svea hovrätt att det saknades förmildrande omständigheter och att mannen skulle dömas till livstids fängelse. Hon överklagade därför domen till Högsta domstolen och fick senare prövningstillstånd avseende straffmätningen.
HD fastställer hovrättens dom
Högsta domstolen konstaterar nu att utredningen i målet visat att målsäganden ”hade svåra smärtor när han befann sig i lägenheten och trapphuset” och att det genom detta är klarlagt att händelseförloppet var förenat med svårt lidande för honom. Däremot, anför HD, kan man inte säkert att säga hur länge han var vid medvetande. Sammantaget gör Högsta domstolen dock bedömningen att lidandet pågick under en begränsad tid.
Vidare konstateras att angreppet visserligen skedde under ”brutala former”, men att det trots detta ”inte kan anses ha varit fråga om ett så kvalificerat hänsynslöst handlande som bestämmelsen om livstids fängelse tar sikte på”. I likhet med hovrätten slår Högsta domstolen fast att mordet inte var planerat, utan att mannen handlade med likgiltighetsuppsåt och att handlingen var impulsartad – utan några egentliga motiv. 47-åringen visade också ånger efter händelsen, konstaterar Högsta domstolen.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet samt med beaktande av att mordet begicks med likgiltighetsuppsåt och att det var fråga om en
impulshandling anser Högsta domstolen att gärningen ”inte framstår som så kvalificerat allvarlig att ett livstidsstraff ska dömas ut. Hovrättens dom på 18-års fängelse ska därför fastställas.
Tidsbestämt straff fortfarande utgångspunkten
Ändringen av mordparagrafen till trots slår Högsta domstolen fast att utgångspunkten fortsättningsvis är att den som döms för mord ska dömas till ett tidsbestämt straff.
En konsekvens av lagändringen som skedde förra året är dock, enligt HD, att ”omständigheterna i fortsättningen inte måste i lika hög grad som tidigare tala i skärpande riktning för att de ska motivera ett livstidsstraff”.
