Högsta domstolen har avgjort två mål om skuldsanering för företagare. Bland annat kommer Högsta domstolen in på frågorna om F-skuldsanering kan beviljas när gäldenären har skatteskulder och om betydelsen av att gäldenären har blivit personligt betalningsansvarig för ett bolags skatteskulder.
I lagen om skuldsanering för företagare finns bestämmelser som gör det möjligt att bevilja en särskild form av skuldsanering (F-skuldsanering) för skuldtyngda företagare och deras närstående, när skuldbördan i huvudsak har samband med näringsverksamhet.
Genom en oförsvarlighetsprövning ska det säkerställas att bara seriösa näringsidkare omfattas av möjligheterna till F-skuldsanering. För avslag krävs därför att misskötsamheten är av allvarligare slag och att företagaren exempelvis har agerat på ett sätt som framstår som illojalt mot borgenärer eller det allmänna.
En skälighetsbedömning bör göras
Det ska också göras en skälighetsbedömning som syftar till att i ett bredare perspektiv avgöra om skuldsanering kan beviljas. Vid den helhetsbedömning som ska göras kan omständigheter som redan har vägts in vid oförsvarlighetsprövningen på nytt beaktas tillsammans med övriga omständigheter.
I det ena fallet hade gäldenären blivit personligt ansvarig för ett bolags skatteskulder. Högsta domstolen ansåg emellertid att gäldenären inte hade försökt undandra skatt och inte heller vidtagit riskfyllda eller olämpliga åtgärder.
De skatteskulder som lett till företrädaransvaret hade förfallit kort tid före bolagets konkurs och det hade rört sig om uteblivna betalningar för en begränsad period.
De uteblivna betalningarna kunde också huvudsakligen förklaras med att en av bolagets största kunder ställde in sina betalningar.
F-skuldsaneringen skulle därför beviljas.
Näringsverksamheten ej seriös
I det andra fallet ansåg Högsta domstolen att gäldenärens näringsverksamhet, trots återkommande anmärkningar under flera år, inte hade varit oseriös, varför det inte fanns skäl till avslag utifrån oförsvarlighetsprövningen.
Anmärkningarna medförde emellertid – vid en helhetsbedömning – att det inte var skäligt att bevilja F-skuldsanering, eftersom gäldenären vid upprepade tillfällen under flera års tid åsidosatt regler av betydelse för borgenärerna och det allmänna.
F-skuldsaneringen skulle därför inte beviljas.
