KRÖNIKA – av Ulrika Rogland, tidigare domare och åklagare som nu arbetar som advokat och målsägarbiträde med fokus på brott mot barn, relationsvåld, sexualbrott och hedersvåld.
Med stor spänning och igenkänning jag följer serien Tunna blå linjen. För er som ännu inte sett den så är det en dramaserie där vi får följa poliser i deras arbete. Igenkänningen är stor, både när det gäller vad poliser får möta och i poliserna som personer.
Jag har alltid känt ett förtroende för polisen och när jag började arbeta som åklagare blev förtroendet ännu större. Jag kände och känner även en stor beundran. De allra allra flesta som arbetar som poliser är otroligt engagerade i sitt arbete och de möter fasansfulla saker under en arbetsdag. Jag har själv aldrig följt med polisen som arbetar ute utan som åklagare arbetade jag med de som arbetar inne och som utreder brott. De poliser som tar över när polis på plats skrivit sin anmälan och rapport. Men jag har ändå kunnat följa polisens arbete från anmälan till åtal, eller- vilket alltför ofta händer- beslut om nedläggning.
När man ser serien kan man tänka att det är överdrivet och jag önskar att det var så.
Men jag har varit med om att begära psykiskt svårt sjuka häktade eftersom vården vägrade lägga in. Det hände ofta att en psykiskt sjuk greps och kördes av polis till sjukhuset för att bara några timmar senare vara ute igen och utsätta sig själv och andra för fara. Där fick jag som åklagare och även poliserna möta den sjukes förtvivlan men även djupt förtvivlade anhöriga.
Jag har mött poliser som varit på en brottsplats och fått ta hand om barn som precis blivit vittne till att deras mamma dödats av deras pappa. Barn som stått livrädda mot en husvägg tills polisen kom. Polis som sedan tillsammans med personal från kvinnojour var med dessa barn i flera timmar i ett väntrum på BUP medan de väntade på att jourhemsföräldrar skulle komma. En väntan där barnen var livrädda att pappa skulle komma och hugga dem också. En väntan utan att kunna svara på barnens frågor om mamman, lever hon?
När jag och min familj blev hotade var polisen ett enormt stöd för oss.
Serien är viktig för den visar hur oerhört viktig polisen är och att de har ett tufft arbete men också för att den visar att poliser bara är människor. Människor som ibland gör fel och människor som behöver stöd för att klara sitt tuffa arbete, stöd från sin ledning och stöd från oss.
Vi är ofta snabba att kritisera när polisen gör fel- och givetvis ska fel åtgärdas men glöm inte att se den enormt stora samhällsnytta de gör och att tacka för allt de gör för oss.
Så jag vill avsluta med att tacka alla er poliser för det fantastiskt viktiga arbete ni gör. Tack!
