Tingsrätten dömer en tidigare fastighetschef på Statens fastighetsverk, SFV, för bland annat grovt tagande av muta och trolöshet mot huvudman, grovt brott till fyra års fängelse.
Två entreprenörer döms för liknande brott till fängelse, och en tredje för grovt givande av muta till villkorlig dom.
En tidigare generaldirektör för SFV frikänns från åtalet om tjänstefel.
Tingsrätten har i dag meddelat dom i ett mål med koppling till Statens fastighetsverk, SFV. Åtalet rör bland annat omfattande korruptionsbrottslighet och tjänstefel. Tre tilltalade i målet har tidigare varit anställda på SFV. Övriga tre tilltalade har varit entreprenörer och företrädare för bolag som med SFV haft ramavtal enligt lagen om offentlig upphandling.
Tingsrätten har sammanfattningsvis funnit att åklagaren när det gäller mutbrottslighet till största delen har styrkt åtalet.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Den före detta fastighetschefen
Mutorna till den före detta fastighetschefen för SFV förvaltningsområde Rosersberg har främst avsett byggnationer på hans privata fastigheter som utförts av entreprenörernas bolag, samt betalningar av luftfakturor via hans bolag.
Beträffande åtalet rörande trolöshet mot huvudman har huvudfrågan i målet varit om SFV oriktigt har fakturerats för kostnaderna för mutorna. Utredningen i målet om sådan fakturering har delvis utgjorts av indiciebevisning.
Tingsrätten har funnit att åklagaren har bevisat åtalet om detta i vissa delar. I större delar har tingsrätten dock ansett att det saknats övertygande bevisning om påstådd fakturering och skada för SFV, och i dessa delar ogillat åtalet.
Tingsrätten dömer den huvudåtalade före detta fastighetschefen för grovt tagande av muta i flera fall, avseende ett sammanlagt värde om cirka 7,6 miljoner kronor. Han döms även för flera fall av trolöshet mot huvudman, grovt brott, som riktats mot SFV. Slutligen döms han även för grovt bokföringsbrott i flera fall samt för olovligt förfogande. Straffet bestäms till fängelse i fyra år.
De tre entreprenörerna
Tingsrätten dömer även de tre entreprenörerna för grovt givande av muta. Två av dem döms även för medhjälp till trolöshet mot huvudman, grovt brott. En av entreprenörerna, som givit mutor om totalt cirka 5,8 miljoner kronor, döms till fängelse i två år och sex månader. Övriga två döms till fängelse i ett år och tre månader respektive villkorlig dom och böter.
De fyra som döms meddelas näringsförbud i tre eller fem år.
Vidare ska värdet av de mottagna mutorna förverkas från den före detta fastighetschefen. Denne och två av entreprenörerna ska också betala skadestånd till SFV om totalt cirka 1,2 miljoner kronor.
– Den före detta fastighetschefen och de tre entreprenörerna döms för omfattande och systematisk korruptionsbrottslighet som riskerat att allvarligt skada förtroendet för Statens fastighetsverk. Brotten har avsett höga belopp och den före detta chefen har under flera år missbrukat sin ledande position. Straffvärdet är därför så högt att tre av dem döms till fängelse, säger rådmannen Erland Koch i en kommentar.
Den tidigare generaldirektören frikänns
Tingsrätten frikänner en före detta anställd på SFV förvaltningsområde Rosersberg från åtalet om medhjälp till trolöshet mot huvudman, grovt brott. Hon frikänns även från åtalet om grovt tagande av muta. Tingsrätten anser att det brottet inte ska bedömas som grovt, varför det är preskriberat.
Tingsrätten frikänner även den tidigare generaldirektören för SFV. Åtalet om tjänstefel, med påstående om att SFV:s åtalsanmälan om misstankar om brott begångna av SFV-personal gjorts alltför sent, har ogillats av två skäl. Tingsrätten har funnit att uppgiften som generaldirektör inte har innefattat en skyldighet att göra en åtalsanmälan enligt lagen om offentlig anställning. Det har i stället, i förekommande fall, legat på personalansvarsnämnden vid SFV.
Tingsrätten anser dessutom att misstankarna om brott, vilka grundats främst på uppgifter via en visselblåsare på SFV, inte har varit så starka att någon skyldighet att göra åtalsanmälan har åsidosatts.
