Justitieombudsmannen riktar skarp kritik mot en Social-och arbetsmarknadsnämnd för utformningen av flera beslut i samband med att en 2,5-årig pojke omhändertogs enligt LVU.
I maj 2019 omhändertogs en då två och ett halvt år gammal pojke med stöd av LVU och placerades i ett så kallat konsulentstött jourhem.
I en anmälan till JO klagade pojkens mamma på Social- och arbetsmarknadsnämndens handläggning av ärendet. Hon var missnöjd med placeringen av dottern, med uppföljningen av vården samt med att hon endast fick träffa pojken i begränsad omfattning. När JO tagit del av beslutet om umgängesbegränsning fattades beslut om att ställa ett antal frågor till nämnden.
JO skarpt kritisk på flera punkter
Efter att ha fått svar på sina frågor kunde Justitieombudsmannen konstatera att beslutet om placeringen av pojken i jourhemmet ”inte lever upp till de krav på tydlighet” som krävs enligt lagstiftningen. Det framgår nämligen inte av beslutet på vilket jourhem som pojken skulle placeras och beslutet ger dessutom intrycket av att nämnden inte själva fattat beslut om placeringen, vilket man kritiseras för.
Nämnden kritiseras dessutom för att man inte följt upp vården av pojken i enlighet med vad som anges i LVU. Socialsekreterare hade kontakt med jourhemsföräldrarna vid placeringen av pojkenn den 6 maj 2019, men sedan skulle det dröja till den 8 augusti innan en socialsekreterare återigen hade kontakt med samma jourhemsföräldrar och den 12 augusti genomfördes ett första hembesök.
Enligt JO är det helt nödvändigt, för att nämnden ska kunna följa vården av ett så pass litet barn, som är helt beroende av jourhemsföräldrarna, ”att nämnden, i
enlighet med 13 a § LVU, inledningsvis gör regelbundna personliga besök i det
hem där barnet är placerat”. JO är därför kritisk mot att det i det här fallet dröjde
tre månader innan någon från förvaltningen besökte jourhemmet. JO är också
kritisk till att förvaltningen under en period på över tre månader inte hade någon egen kontakt med jourhemsföräldrarna.
”Omöjligt för föräldrarna att veta”
Avslutningsvis kritiserar JO även nämnden för utformningen av ett beslut om
umgängesbegränsning då det inte framgår på vilket sätt umgänget mellan sonen och hans föräldrar begränsas eller för vilken tid beslutet gäller. Enligt JO är det utifrån beslutet är ”omöjligt för (sonens) föräldrar att veta hur och varför umgänget har begränsats, vilket är oacceptabelt när det gäller beslut om tvångsåtgärder”.
