DEBATT – av Peter Sundgren, skattejurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS
Riksdagsmannen Tony Haddou har givit ytterligare kontur till sin profil som riksdagens främsta vakthund när det gäller att bekämpa den internationella skatteflykten och det gränsöverskridande skattefusket. Nyligen, i en webbsänd interpellationsdebatt, skällde han sålunda (artigt) på Magdalena Andersson för att hon i EU dels aktivt blockerat ett Kommissionsförslag om att införa öppen s.k. Country-by-Country reporting (C-b-C) dels medverkat till att lätta på restriktionerna för ett antal ökända skatteparadis och att hon på detta sätt slagit armkrok med Cypern, Irland, Luxemburg, Malta och Nederländerna, även kallade ”the axis of tax avoidance”.
Det förstnämnda förslaget om C-b-C avser att ålägga de stora multinationella bolagen att öppet och offentligt redovisa förekomsten av alla de dotterbolag och filialer de har i omvärlden samt att därvid land för land uppge hur stor vinst dessa haft och hur hur mycket skatt de betalat samt lämna uppgifter om antal anställda m.m., allt i syfte att öppet göra detta tillgängligt för aktieägare, investorer, forskare, medier och opinionsbildare. Vad gäller restriktioner för olika skatteparadis syftar Haddou på de åtgärder om ekonomisk och skattemässig ’svartlistning’ som föreslagits av Kommissionen.
Finansministern höll med Haddou om hur hemskt det naturligtvis var att bolagen – utan insyn däri – kan trolla bort sina vinster till alla låg- eller nollskatteländer men framhöll samtidigt – och till synes med stolthet- hur många andra skattedirektiv från EU som hon implementerat. Beträffande Kommissionens förslag om öppen C-b-C menade hon dock att den frågan vilade på den formellt felaktiga grunden att den tagits upp i ministerrådets arbetsgrupp för bolagsrätt som kan driva igenom förslag med enkel majoritet och inte rätteligen i ECOSOC som behandlar skattefrågor som kräver enhälliga beslut. Hon betonade vidare att det var väldigt angeläget att skattefrågor beslutas med enhällighet. (Kommissionen hävdar däremot att offentlig C-b-C är en redovisningsfråga som hör hemma i bolagsrättsgruppen.) Finansministern underströk vidare att bolagen i Sverige redan lämnade C-b-Cdeklarationer till Skatteverket som således kunde stoppa oriktiga vinstöverföringar till utlandet och annan skatteflykt.
Haddou invände att de skattedirektiv som Sverige implementerat har vi som medlemsstat varit skyldiga att införa i vår interna lagstiftning och att finansministern därmed inte kunde ta till sig förtjänsten därav samt att det avgörande tillkortakommandet med C-b-C rapportering enbart till skattemyndigheterna var att redovisningen därmed förblev hemlig.
Vad gäller finansministerns påpekande att bolagen hålls i schack av Skatteverket finns anledning invända att alla de ifrågavarande bolagens skattemanövrar regelmässigt är lagliga och att den skatteflykt de ger upphov till därför är i praktiken omöjlig att motverka. Att driva processer i dessa frågor är också oerhört tids- och kostnadskrävande. Med ett offentliggörande av sin redovisning kommer däremot bolagen under en helt annan press att undvika den uppmärksamhet och kritik som kan riktas mot deras förekommande skatteundandraganden.
När det gäller finansministerns sakrosankta argument att frågan om offentlig C-b-C hade tagits upp i ’fel instans’ i Bryssel ignorerade hon Haddous påpekande att sådan offentlig redovisning sedan flera år, med Sveriges medgivande, redan genomförts för banker inom unionen enligt EUs direktiv om banklagstiftning. Offentlig C-b-C gäller vidare även för företag som bedriver gruv- och skogsnäring inom unionen. I dessa fall har således Sverige, utan några principiella skrupler, implementerat offentlig C-b-C!
Att offentlig C-b-C är en effektiv åtgärd visade sig för övrigt häromåret när det gjordes storstädning i den delvis statsägda Royal Bank of Scotland sedan bankens redovisning avslöjat att större delen av dess vinster redovisats till beskattning i en mycket lågt beskattad filial i Luxemburg där man bara haft några enstaka anställda. Den engelska statskassan hade därmed gått miste om (omräknat) ca 50miljarder kronor i skatt. (Chefen för banken Sir Fred Goodwin lämnade dock sin befattning med en pension på ca 70 miljoner kronor.)
Värt att anmärka är vidare att The Global Reporting Initiative (GRI), som är en institution som på världsbasis utfärdar rekommendationer för god redovisningssed, har förespråkat offentlig C-b-C samt att en del svenska storföretag också följer denna rekommendation.
Slutligen kan nämnas att socialdemokraternas EU-parlamentariker röstat för offentlig C-b-C.
Våra multinationella bolag betalar stora belopp till sina skattekonsulter och revisorer för att ’strömlinjeforma’ sina internationella skattearrangemang vilket ger upphov till – och detta måste skrivas med stora bokstäver – ENORMA skatteundandraganden för staten. (Och flera av våra superrika svenskars hemlighållanden av sina utländska tillgångar bidrar också till ytterligare miljardskatteundandraganden.)
För att motverka detta krävs en helt annan och mer målmedveten inställning från våra beslutsfattare. En stor framgång i detta sammanhang är att den amerikanska kongressen alldeles nyligen, i sin senaste försvarsbudget (!), (National Defence Authorization Act 2021), med ett undanträngande av Donald Trumps veto, röstat igenom ett förslag som enligt Tax Justice Network ”will prevent bad actors from dodging detection by hiding behind anonymous shell companies”.
Därutöver bör för övrigt också påpekas att regler för att exempelvis skattemässigt svartlista låg- och nollbeskattade bolag i vår omvärld ingalunda kräver sanktionering av EU utan kan fritt införas unilateralt av den svenska lagstiftaren, något som vi för övrigt sedan länge gjort i vår s.k. CFC-lagstiftning angående kontrollerade lågbeskattade bolag utomlands. Domstolen i Luxemburg har också i flera av sina domar förklarat att en medlemsstat, utan att detta inkräktar på EU-rätten, kan skattemässigt diskriminera ”konstlade” (brevlåde)bolag eller ”wholly artificial arrangements” inom Unionen som inte under en odefinierad tidsrymd bedriver en verkligt motiverad affärsmässig verksamhet och som inte ”endeavors to assist in the economic and social interpenetration within the Community”.
Att som kontrast till dessa ansträngningar konstatera hur vår svenska finansminister självbelåtet sitter i Bryssel och lämnar fältet fritt för allehanda offshoreupplägg med Caymanöarna m.m. är beklämmande.
(På Google kan man finna 84 synonymer till uttrycket beklämmande.)
