Endast 2 av 37 granskade utvärderingar som gjorts av den svenska näringspolitiken når upp till den nivå som krävs för att utvärderingen ska kunna anses vara tillförlitlig.
Det konstaterar Riksrevisionen i en färsk rapport.
I syfte att säkerställa att de näringspolitiska resurserna används på ett effektivt sätt görs årligen effektutvärderingar av olika insatser och reformer på området av bland annat Tillväxtanalys och Tillväxtverket.
Riksrevisionen har granskat myndigheternas effektutvärderingar som genomfördes under åren 2015-2018, samt de årliga ”effektmätningarna” som SCB utför på uppdrag av Almi.
Granskningen visar att ”majoriteten av de genomförda effektutvärderingarna har betydande brister” och att enbart 2 av 37 granskade utvärderingar ”når upp till den nivå som krävs för att utvärderingen på ett tillförlitligt sätt ska kunna uttala sig om orsakssamband”.
”Bör inte användas för vägledning”
Granskningen visar också att bristerna i utvärderingarna skiljer sig beroende på vilken myndighet som har utfört dem. Enligt Riksrevisionen har effektutvärderingarna från Tillväxtanalys i flera fall brister i analysen, men uppvisar trots detta ”betydligt högre kvalitet än rapporter som uttalar sig om effekter från Tillväxtverket, Vinnova och Almi/SCB – som endast i liten utsträckning uppnår de mest grundläggande kraven som kan ställas på en effektutvärdering”.
– Effektutvärderingar från Tillväxtverket och Vinnova, samt Almis effektmätningar utförda av SCB, har i regel så stora brister att de inte bör användas för vägledning om orsakssamband inom näringspolitiken, säger Niklas Kaunitz, projektledare för granskningen i ett pressmeddelande.
