I två färska fall har Högsta domstolen avgjort frågan om styvbarnsadoption.
I det ena fallet tilläts en styvpappa adoptera en fjortonårig pojke, och i det andra fallet nekades en styvpappa att adoptera en nioårig pojke.
Det ena fallet rörde en fjortonårig pojke, som inte haft någon kontakt med sin biologiska pappa på flera år. Det andra målet rörde en nioårig pojke som haft sporadisk kontakt med sin biologiska pappa.
HD slår i domen fast att barnets bästa ska väga tyngst vid prövningar av detta slag och att barnets behov av adoptionen särskilt ska beaktas. Vidare konstateras att bedömningen av barnets behov ”måste fokusera på vilka positiva effekter adoptionen skulle få för barnet”, exempelvis om den kan förstärka en känsla av trygghet hos barnet. Dessutom har barnets åsikter och den icke vårdnadshavande förälderns inställning till adoptionen betydelse.
Familjerättslig nyhetsdag
Under denna heldagskurs från BG Institute ges en värdefull genomgång av den ekonomiska familjerätten – från nya förslag rörande arv och testamente till aktuella domstolsavgöranden om bodelning och sambofråg. Dessutom delar experter med sig av praktiska rekommendationer för att hantera kommande juridiska utmaningar.
Två olika utfall
I ett av de två fallen, det som gällde den fjortonårige pojken, tilläts adoption. Han hade ”tydligt uttryckt” att han ville bli adopterad av styvpappan och inte träffa sin biologiska pappa. Högsta domstolen ansåg därför det lämpligt att styvpappan tilläts adoptera fjortonåringen.
I det andra fallet avslogs dock ansökan om adoption med motiveringen att den biologisk pappan, som bara träffat barnet sporadiskt, uttryckt önskemål om mer frekvent umgänge med sin son. Detta samtidigt som barnet i fråga inte uttryckt någon tydlig åsikt i frågan. Högsta domstolens bedömning var också att det fanns möjligheter för pappan och sonen att ”bygga upp en nära relation”, varför en adoption inte ansågs lämplig.
