En advokat uttalade sig kränkande om en motpart i ett yttrande. Nu prickas advokaten av samfundets disciplinnämnd för sitt agerande i ärendet.
En man, som var motpart till advokatens klienter i ett bodelningsärende vände sig till samfundets disciplinnämnd och riktade anmärkningar mot att advokaten uttalat sig klandervärt om honom i ett yttrande.
I yttrandet skrev advokaten, bland annat, att motparten ”utnyttjade vid avtalet XX:s oförstånd till att bereda sig förmån som stod i uppenbart missförhållande till motprestationen. Brottet bör bedömas som grovt med tanke på att det avsåg betydande värden” samt att hennes klienter avsåg att ”lämna in en polisanmälan gentemot (anmälaren) gällande grovt ocker”.
Mannen tog illa vid sig och ansåg att advokatens skrivning utgjorde förtal i
Brottsbalkens mening, samt att det givetvis strider mot god advokatsed att uttala sig på detta sätt om annan person.
”Rimligt uppmärksamma boutredningsmannen på detta”
Advokaten har i sitt yttrande till samfundet vidgått att hon skrivit yttrandet och lämnat detta till boutredningsmannen. Hon understryker dock att yttrandet inte är ingivet under ett rättsligt förfarande och därmed inte vänt sig till en obestämd krets.
Hon är medveten om att en advokat inte får försöka främja en klients sak genom
otillbörliga åtgärder mot en motpart, men det är också advokatens skyldighet att
föra fram klientens ståndpunkt. Hon hävdar att hon gjort just detta och uppgiften om att hennes huvudmän avser att inge en polisanmälan är en upplysning med motivering.
Det framstår, enligt advokaten, ”som rimligt att uppmärksamma boutredningsmannen på detta förhållande med anledning av dennes möjlighet att föra talan på civilrättslig väg” – hon bestrider därför att hon skulle uttalat sig klandervärt om motparten och anser sig inte ha brutit mot god advokatsed.
Nu prickas advokaten
Advokatsamfundets disciplinnämnd anser dock att det av utredningen framgår att advokaten i sitt yttrande till boutredningsmannen ”opåkallat uttalat sig kränkande” om anmälaren och därigenom brutit mot god advokatsed. Advokaten tilldelas därför en erinran.
Nämndens ordförande var dock skiljaktig och ansåg att advokaten inte skulle tilldelas någon erinran. Han anser visserligen att advokaten kunde ha uttryckt sig
mer nyanserat och återhållsamt i yttrandet, men anser att innehållet i yttrandet inte överskridit gränsen för vad som för ändamålets vinnande får anses ha varit påkallat och försvarligt.
