Trots att en numera avliden gåvogivare uttalat att hans särkullbarn ska bli arvslös och att kontakterna mellan dem bröts ska inte gåvorna på 1,4 miljoner till en annan dotter likställas med testamente.
Det slår hovrätten fast i en färsk dom.
Mannen avled vid 68-års ålder under våren 2018 och efterlämnade en maka, deras gemensamma dotter och ett särkullbarn.
Av bouppteckningen efter mannen framgick att han under 2015 och 2016 gett penninggåvor om 700 000 kronor per gång, totalt 1 400 000 kr, till makarnas gemensamma dotter.
Parets särkullbarn vände sig till tingsrätten och yrkade att denna skulle fastställa att penninggåvorna var att likställa med testamente och därför skulle återbäras till dödsboet.
Familjerättslig nyhetsdag
Under denna heldagskurs från BG Institute ges en värdefull genomgång av den ekonomiska familjerätten – från nya förslag rörande arv och testamente till aktuella domstolsavgöranden om bodelning och sambofråg. Dessutom delar experter med sig av praktiska rekommendationer för att hantera kommande juridiska utmaningar.
Innebar ekonomisk uppoffring
Särkullbarnet pekade på att pappan skänkte penninggåvorna kort tid innan han avled. Han led av Hortons sjukdom, övervikt och var medveten om att det fanns ärftlighet i släkten för tidigt dödsfall. Vidare hade pappan uttalat att han hade för avsikt att ändra successionen.
Den andra dottern menade att gåvorna inte var att likställa med testamente. Det fanns inte något testamentariskt inslag i gåvorna som utgjorde en kraftig inskränkning och ekonomisk uppoffring från pappans sida.
Tingsrätten konstaterade att varken pappans ålder eller vad som har kommit fram om hans hälsotillstånd innebär att han hade anledning att tro att han endast hade en kortare tid kvar i livet vid gåvotillfällena. Gåvorna innebar därmed en ekonomisk uppoffring för honom under hans återstående livstid som inte kunde förväntas bli kortvarig. Det som har kommit fram om hans ålder och hälsotillstånd med mera vid gåvotillfällena innebär därför inte att gåvorna är att likställa med testamente.
Inte naturligt vidta successionsåtgärder
Rätten kom, utifrån vittnesuppgifterna, fram till att pappans avsikt med gåvorna delvis var att göra särkullbarnet arvslös och ordna successionen efter sig, samtidigt som gåvorna medförde en ekonomisk uppoffring för honom. Sammantaget bedömde tingsrätten att den ekonomiska uppoffringen under den förväntade återstående livstiden innebär att gåvorna inte är att likställa med testamente och särkullbarnet förlorade därför målet.
Särkullbarnet överklagade domen till hovrätten som delar tingsrättens bedömning att det som har kommit fram om mannens ålder och hälsotillstånd vid gåvotillfällena inte ger stöd för uppfattningen att han – även om hans hälsa emellanåt varierat – inom en förhållandevis kort tid väntat döden och att detta utgjort en omständighet som har styrt hans handlande.
Hans ålder vid tidpunkterna för gåvorna var inte heller sådan att det var naturligt att vidta åtgärder gällande sin succession. Det har även varit fråga om två penninggåvor som var och en för sig avsett en betydande summa samt att pappan villkorslöst avstått från dispositionsrätten till pengarna. Med hänsyn till vad som har kommit fram om hans hälsotillstånd och ålder vid tidpunkterna för gåvorna har inte annat visats än att han då förväntades leva under en relativt lång tid framöver. Hovrätten anser därför, i likhet med tingsrätten, att gåvorna sett var och en för sig innebar en stor ekonomisk uppoffring för pappan.
Inte att likställa med testamente
Det finns visserligen vissa omständigheter som talar för han genom gåvorna avsett att ordna successionen. Hovrätten anser dock inte att särkullbarnet visat att gåvorna från hennes pappa till den dottern varit att likställa med ett testamente.
Detta innebär att tingsrättens dom, både avseende huvudsaken och rättegångskostnaderna, ska fastställas. (Blendow Lexnova)
