En 30-årig man döms till sex månaders fängelse för att ha misshandlat en annan man i syfte att få denne att skriva under ett avtal.
Målsägandens kollega frias nu i hovrätten från ansvar eftersom det inte visats att han visste att 30-åringen skulle misshandla målsäganden.
Två ledamöter är dock skiljaktiga och går på tingsrättens linje.
En 33-årig man drev ett sportföretag tillsammans med en annan man som var målsägande i målet vid Jönköpings tingsrätt. Vid tidpunkten för den påstådda gärningen hade bolaget ekonomiska problem.
Enligt åklagaren hade målsäganden, 33-åringen och en 49-årig man kommit överens om att målsäganden skulle signera ett avtal mellan honom och 33-åringen den 10 oktober i företagets butik i centrala Jönköping.
När målsäganden kommit till butiken och gått in i kontorsdelen av lokalen hade 49-åringen informerat att det gjorts några ändringar i avtalet. När målsäganden vägrade skriva på det justerade avtalet hade 33-åringen, en 30-årig man samt flera okända gärningsmän kommit in till kontoret.
Enligt åklagaren hade målsäganden därefter misshandlats svårt – bland annat av den 30-årige mannen – allt i syfte att få honom att skriva under avtalet.
Målsägandens berättelse trovärdig
Tingsrätten ansåg att målsäganden hade berättat om händelsen på ett mycket trovärdigt sett. Av rättsintyget framgick att mannen haft frakturer på ansiktsskelettet inklusive näsbenet, mjukdelssvullnad och sprucken trumhinna. Detta i kombination med journalanteckningarna och fotografierna gav ett starkt stöd åt mannens misshandlats.
Genom detta samt målsägandens vittnesuppgifter fann tingsrätten det utrett att det var den 30-årige mannen som misshandlat honom.
Trots de allvarliga skadorna, bland annat i form av frakturer i ansiktet, ansåg domstolen dock inte att misshandeln varit så svårt att den skulle bedömas som ’grov’. Händelseförloppet hade nämligen varit kortvarigt och det hade inte visats att mannen hölls fast under angreppet eller att fler personer än en slagit honom.
33-åringen dömdes för medhjälp
Tingsrätten dömde även målsägandens kollega, den 33-årige mannen, för medhjälp till misshandel.
Målsäganden var nämligen tydlig med att denne varit i rummet när misshandel ägde rum. 33-åringen var dessutom part i det avtal som sedan kom att skrivas under efter misshandeln. Genom att närvara vid misshandeln hade 33-åringen därför främjat 30-åringen i dennes uppsåt.
Eftersom misshandeln hade använts för att få till stånd en avtalsunderskrift ansåg tingsrätten att det olaga tvånget skulle bedömas som huvudbrottet.
Då det rört sig om ett och samma händelseförlopp och samma målsägande dömdes männen enbart för olaga tvång och inte för misshandeln. Den 30-årige mannen dömdes slutligen till sex månaders fängelse. 33-åringen dömdes till villkorlig dom med 100 timmars samhällstjänst. Den 49-årige mannen friades helt.
Hovrätten frikänner 33-åringen
Göta hovrätt fastställer domarna för 49-åringen och 30-åringen men gör en annan bedömning beträffande 33-åringens inblandning i misshandeln av sin kollega.
Det är nämligen, varken genom vittnesuppgifterna eller utredningen i övrigt, visat att 33-åringen anvisat 30-åringen till kontoret eller att han i ett senare skede uppmanat andra att misshandla målsäganden.
30-åringen har visserligen uppgett att han personligen inte haft något intresse av att få avtalet underskrivet, vilket talar för att det egentligen var 33-åringen ville att målsäganden skulle skriva på.
Emellertid har det, som nämnts, rört sig om ett snabbt händelseförlopp, konstaterar hovrätten. ”Det kan därför inte uteslutas att slaget kom överraskande” för honom. 33-åringen kan därför inte – endast genom sin blotta närvaro – sägas ha uppsåtligen understött misshandeln, eftersom det inte är bevisat att han visste att misshandeln skulle ske.
Den 33-årige mannen frikänns därför helt. Två ledamöter var dock skiljaktiga och ville fastställa tingsrättens fällande dom mot 33-åringen. (Blendow Lexnova)
