Fastighetsbolaget i Västerås hade under år 2014 planer på att ombilda en av sina fastigheter från hyresrätter till bostadsrätter. En advokatbyrå i Uppsala fick kännedom om saken och kontaktade fastighetsbolaget för att erbjuda sin rådgivning.
Ett år senare återupptog parterna kontakten och det bokades in ett möte i slutet av september 2015.
Skickade kalkyl
Några dagar före mötet hade advokatbyrån skickat en kalkyl över ombildningen och även efter mötet skickade byrån en kalkyl och ett så kallat ombildnings-PM till fastighetsbolaget.
Därefter hade parterna kontakt med varandra endast en gång till under hösten.
I februari 2016 meddelade fastighetsbolaget, på en direkt fråga från advokatbyrån, att uppdraget skulle avslutas. Byrån skickade då en faktura för 3,5 timmars arbete.
Arbete på eget bevåg
Fastighetsbolaget, å sin sida, bestred fakturan och hävdade att det aldrig hade funnits något avtal mellan parterna utan att byrån hade utfört sitt arbete på eget bevåg och inte på uppdrag av bolaget.
Advokatbyrån stämde fastighetsbolaget vid Västmanlands tingsrätt och begärde 7 500 kronor i arvode.
Borde ha insett
Tingsrätten ansåg att fastighetsbolaget borde ha insett att advokatbyrån hade uppfattningen att ett uppdragsavtal verkligen hade ingåtts.
Tingsrätten skrev:
”Utifrån den åberopade epostkorrespondensen och de övriga kontakter som förevarit mellan parterna framstår det som tydligt att A (advokatbyrån) utgått från att det rört sig om ett uppdrag och att F (fastighetsbolaget) bort inse att A varit av denna uppfattning. Trots detta har F inte vidtagit någon åtgärd för att klargöra för A att så inte varit fallet enligt dess uppfattning utan mottagit det arbete som A utfört.”
Tre timmar arbete
Tingsrätten anser därför att ett uppdragsförhållande får anses ha uppkommit mellan parterna. och därmed ett avtal.
När det gällde uppdragets tidsomfattning ansåg tingsrätten att byråns uppgifter var skäliga och rimliga – med undantag för att fastighetsbolagets uppgift om att parternas fysiska möte endast hade varat i 30 minuter inte hade motbevisats av advokatbyrån.
Tingsrättens gick därför i stort på advokatbyråns linje och dömde fastighetsbolaget att betala arvode till advokatbyrån för tre timmars arbete.
Inget bindande avtal
Fastighetsbolaget överklagade till Svea hovrätt som nu river upp tingsrättens dom.
Hovrätten skriver:
”Parterna får förstås som att A menar att rådgivning skedde vid mötet medan F hävdar att A endast ’sålde in’ sina tjänster vid detta tillfälle. Det är också på detta sätt de har förklarat de övriga kontakterna som ägde rum före och efter mötet.”
Advokatbyrån tog kontakten
Hovrätten anser att något bindande avtal överhuvudtaget inte kan anses ha ingåtts:
”Den skriftliga bevisningen visar att A tog den inledande kontakten med F och erbjöd sitt biträde. E-postkorrespondensen efter mötet utesluter inte heller att A skickat handlingar till bolaget på eget initiativ, vilket F påstår. Inte heller finns det något i skriftväxlingen från F:s sida som talar för att bolaget uppfattat att det varit fråga om ett uppdrag.”
Ringa arbete
Hovrätten pekar också på att omfattningen av byråns arbete har varit så ringa att det inte har funnits skäl för fastighetsbolaget att utgå ifrån att ett avtal verkligen hade uppkommit.
Hovrätten river därför upp tingsrättens dom och går på fastighetsbolagets linje.
Ludvig Wiklander
