Att tvinga en tysk advokat att vittna mot fyra före detta VD:ar för bolag han tidigare företrätt stred inte mot Europakonventionen.
Det slår Europadomstolen fast i en färsk dom, som refererats av Advokatsamfundet.
Den tyske advokaten biträdde de fyra bolagen med transaktionsråd mellan 1996 till 2014, då samtliga fyra bolag kom på obestånd. Några år senare åtalades fyra före detta VD:ar för, bland annat, bedrägeri och advokaten kallades för att vittna i domstol.
Enligt domstolen hade den nuvarande VD:n för bolagen, samt en av de före detta VD:arna, löst honom från tystnadsplikten samtidigt som konkursförvaltaren medgivit att advokaten skulle vittna. Advokaten vägrade dock att vittna med hänvisning till tysk processordning och hävdade att han var bunden av sin advokatsekretess. Enligt advokaten skulle det krävas att samtliga VD:ar som tjänstgjort under tiden han biträdde bolagen skulle lösa honom från tystnadsplikten.
Enligt domstolens mening var det dock tillräckligt att den nuvarande VD:n löst honom från tystnadsplikten och då advokaten fortsatt vägrade att vittna dömdes advokaten att betala en straffavgift, som kunde konverteras till häkte vid utebliven betalning.
Ingreppet försvarligt enligt Europadomstolen
Advokaten överklagade beslutet, men fick avslag i såväl appelationsdomstolen som i den tyska författningsdomstolen. Han vittnade därför till slut mot de tidigare VD:arna efter hot om häktning för att kunna genomdriva hans vittnesplikt.
Han klagade senare till Europaomstolen där han anförde att de tyska domstolsbesluten utgjort ett ingrepp i hans rätt till skydd för privatliv och korrespondens, samt i advokatsekretessen enligt Europakonventionens 8:e artikel.
Europadomstolen anser dock att de tyska domstolarna hade lagstöd för sitt beslut och för ett berättigat syfte var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Ingreppet var därför försvarligt.
