Trots att Polisen fått stora resursförstärkningar har man inte lyckats säkerställa minimibemanningen av områdespoliser i alla utsatta områden. Dessutom kvarstår problemen med otrygghet och brott och Polisen har svårt att fullgöra sitt uppdrag i de utsatta områdena.
Det visar en ny granskning från Riksrevisionen.
Riksrevisionen har granskat regeringens och Polisens arbete med att skapa förutsättningar för ett effektivt polisarbete i utsatta områden från ikraftträdandet av den nya Polismyndigheten år 2015 till i år.
Granskningen visar, bland annat, att Polisens metod för att identifiera utsatta
områden bygger på ”subjektiva skattningar av områdenas problematik”, vilket innebär att liknande problem kan bedömas olika beroende på vem som gör bedömningen. Dessutom saknas rutiner för en enhetlig tillämpning av metoden och den lokala tillämpningen varierar lokalpolisområdena emellan.
Rikspolischefens beslut inte genomfört
Vidare konstaterar Riksrevisionen att det inte går att redovisa hur stor del av Polisens stora resurstillskott som faktiskt gått till de utsatta områdena. Detta eftersom myndigheten inte följer upp resursfördelningen. Av den anledningen går det, enligt Riksrevisionen, inte heller att ”avgöra om rikspolischefens beslut att det
ska finnas minst en områdespolis per 5 000 invånare i utsatta områden är
genomfört”.
Riksrevisionen tvingades därför att skicka ut en enkät till de berörda lokalpolisområdena för att kunna följa upp utfallet av rikspolischefens beslut. Resultatet visade att ett av tre lokalpolisområden med utsatta områden saknade en områdespolis per 5 00 invånare. Detta trots att regeringen kraftigt förstärkt anslaget till Polismyndigheten, och dessutom ställt krav på att bemanna lokalpolisområdena med områdespoliser som arbetar ”långsiktigt och fredat med
kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete”.
– Polismyndigheten har fördelat en tredjedel av de senaste årens resurstillskott till lokalpolisområden med utsatta områden, men misslyckats med att säkerställa att dessa resurser verkligen når hela vägen fram, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Saknar teknisk utrustning
Riksrevisionens bedömning är dock att Polisens arbete i utsatta områden är effektivt och bedrivs enligt väl beprövade metoder, givet de resurser som lokalpolisområdena förfogar över. Dock påverkas effektiviteten negativt av brist på bevakningskameror och kroppsburna kameror, samt av begränsade möjligheter att dela information mellan polis och socialtjänst.
Polisen rekommenderas därför att säkerställa att man har tillgång till den tekniska utrustning som behövs för att kunna arbeta effektivt genom att exempelvis påskynda utbyggnaden av bevakningskameror och fördelningen av
kroppsburna kameror.
