En åklagare kritiseras för att inte ha underrättat en kvinna, som misstänktes för penningtvättsbrott, om det beslag av hennes bankkonto som man beslutat om.
Den 16 januari 2018 fattade Polisen ett beslut om så kallat dispositionsförbud för
pengarna på ett av kvinnans bankkonton och meddelade banken om detta.
Detta beslut anmäldes också till åklagaren genom ett telefonsamtal, som prövade detta under sitt jourpass och sedan beslutade om att åtgärden skulle bestå.
Ärendet omfördelades därefter till en annan åklagare som två dagar senare beslutade att ta kontobehållningen i beslag och inleda förundersökning mot kvinnan gällande grovt penningtvättsbrott.
Kvinnan underrättades dock aldrig om dispositionsförbudet eller beslaget , utan hon fick reda på detta genom en banktjänsteman. Det var först i samband med en beslagsförhandling i oktober samma år som åklagaren, som då ansvarade för ärendet, uppmärksammades på de uteblivna underrättelserna och då omgående såg till att kvinnan fick del av beslagsprotokollet.
Kvinnan frikändes ett år senare från åtalet om penningtvättsbrott och beslaget hävdes då.
Kritiserar åklagaren som inte underrättade kvinnan
Justitieombudsmannen konstaterar i sitt beslut att det inte finns inte någon absolut skyldighet att underrätta den drabbade om beslutet om dispositionsförbud.
När det gäller beslut om penningbeslag finns dock inget undantag från underrättelseskyldigheten och en sådan underrättelse ska ske utan dröjsmål – vilket förundersökningsledaren har det yttersta ansvaret för.
Enligt JO är det ett grundläggande rättssäkerhetskrav att den drabbade av ett penningbeslag underrättas om beslutet. Att den drabbade har fått kännedom om beslutet på annat sätt innebär inte att den lagstadgade skyldigheten att lämna en underrättelse faller bort.
JO godtar att det fanns skäl att inte underrätta kontohavaren om beslutet om dispositionsförbud men kritiserar den åklagare som inte utan dröjsmål underrättade kvinnan om penningbeslaget.
