En åklagare dröjde så länge med att väcka åtal att ett av brotten preskriberades.
Nu kritiseras åklagaren – och dennes chef – bland annat för sitt dröjsmål i åtalsfrågan.
I september 2017 inleddes en förundersökning mot en man som misstänktes för grov kvinnofridskränkning av sin sambo. En kammaråklagare i Umeå utsågs till förundersökningsledare och i juni 2018 fick denne ett färdigt och delgivet förundersökningsprotokoll av Polisen.
Utöver misstanken om grov kvinnofridskränkning fanns även en misstanke mot mannen om ofredande av kvinnans son, men denna förundersökning lades ned av åklagaren den 29 oktober samma år.
Den 2 maj 2019 väckte chefsåklagaren vid samma åklagarkammare åtal för två fall av misshandel, detta eftersom övriga gärningar i den grova kvinnofridskränkningen inte gick att bevisa eller hade preskriberats.
Kvinnan, som var målsägande, JO-anmälde senare kammaråklagaren och riktade kritik mot att denne dröjt så länge med att ta ställning till åtalsfrågan, vilket fått konsekvensen att gärningar hunnit preskriberats – trots att hennes målsägandebiträde flera gånger försökt påskynda handläggningen.
Båda åklagarna får JO-kritik
Kammaråklagaren uppgav till JO att fördröjningen i första hand berodde på en ansträngd arbetssituation på kammaren, vilket chefsåklagaren instämt i. JO ifrågasätter inte dessa uppgifter, men anser att det inte ursäktar åklagarens dröjsmål om denne inte följder de rutiner och riktlinjer som finns för att undvika sådana oacceptabla dröjsmål. Kammaråklagaren hade, enligt JO, ansvar för att underrätta kammarledningen om att ärendet inte kunde handläggas på det sätt som krävdes och oavsett hans bedömning i preskriptionsfrågan fanns det anledning att ta upp prioriteringsfrågan med ledningen.
Lämpligheten i att avvakta resultatet av förundersökningen om ofredandet av målsägandens son kan enligt JO också ifrågasättas. Att han inte hade kontroll på när gärningarna skulle preskriberas beskrivs av JO som ”oacceptabelt” och han ska kritiseras för denna missbedömning och även för att han inte hanterade ärendet med tillräcklig skyndsamhet samt underlät att underrätta kammarledningen.
Även kammarchefen kritiseras för att denne inte tidigare
uppmärksammade ärendet och såg till att nödvändiga åtgärder vidtogs. Hon kan
inte heller undgå kritik för att hon efter rotelvården i februari 2019 inte såg till
att ett beslut i åtalsfrågan fattades utan ytterligare dröjsmål.
