Trots att advokaten brutit mot det så kallade enrumsprivilegiet vid två tillfällen stannade disciplinnämndens påföljd vid varning och högsta straffavgiften.
Justitiekanslern, som nu tagit del av beslutet, är dock av en annan åsikt och har överklagat beslutet till Högsta domstolen i syfte att få advokaten utesluten ur samfundet.
Advokatsamfundets disciplinnämnd slog för drygt en månad sedan fast att advokaten vid två tillfällen under relativt kort tid ”gjort sig skyldig till allvarliga brott mot god advokatsed i form av handlande i strid med för klienterna meddelade restriktioner”. Det handlade bland annat om att advokaten i ett brottmål, under förundersökningen, kontaktat ett alibivittne innan denne hördes av polis och lämnat information om klientens uppgift om att han sagt sig ha sovit hos vittnet och ställt den ledande frågan om den uppgiften stämde.
Trots detta ansåg dock disciplinnämnden att det ”mycket höga kravet för uteslutning” kunde anses vara uppfyllt – trots att hans agerande i ett av de aktuella fallen lett till negativa konsekvenser för den berörda klienten.
Disciplinpåföljden stannade därför vid varning och 50 000 kronor i straffavgift.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
JK håller inte med samfundet – hänvisar till HD-praxis
Justitiekanslern, som tagit del av beslutet, är dock av en annan uppfattning och anser att advokaten borde uteslutas ur samfundet för sitt agerande. Därför har JK nu överklagat disciplinnämndens beslut till Högsta domstolen.
Justitiekanslern hänvisar till Högsta domstolens praxis och konstaterar att domstolen där ”tydligt framhållit enrumsprivilegiets centrala betydelse” samt att ett missbruk av detta privilegium normalt sett utgör ett mycket allvarligt åsidosättande av god advokatsed. Enligt JK ska en advokat, som utgångspunkt, vid ett sådant åsidosättande av advokatplikten uteslutas ur advokatsamfundet.
JK framhåller att Högsta domstolen, till skillnad mot disciplinnämnden, i praxis inte ställt något krav på att den advokat som vidarebefordrar uppgifter i strid med meddelade restriktioner har till syfte att försvåra eller påverka utredningen. Inte heller kan Högsta domstolens ställningstaganden, enligt JK, ”tolkas som att det är nödvändigt att avgöra huruvida utredningen i ett enskilt fall faktiskt har försvårats utan det är tillräckligt att de vidarebefordrade uppgifterna varit ägnade att försvåra förundersökningen”. De synnerligen försvårande omständigheterna vid åsidosättande av restriktioner är alltså just åsidosättandet.
JK vill att advokaten ska uteslutas
Disciplinnämnden argumenterade i sitt beslut för att påföljden kunde stanna vid varning och straffavgift eftersom hans handlande ”framstår som en följd av en mycket allvarlig felbedömning”. Detta håller Justitiekanslern inte heller med om och hävdar istället att advokaten, som inträdde i samfundet redan 2001, ”måste vara väl införstådd med reglerna om god advokatsed och förhållningssättet till klienter som är häktade med restriktioner”. Enligt Justitiekanslern måste han – med beaktande av den typ av uppgifter som han har vidarebefordrat från sina klienter och sättet på vilket det skett – ha varit fullt medveten om sitt handlande.
Sammanfattningsvis finns enligt Justitiekanslerns mening starka skäl att även fortsättningsvis se mycket allvarligt på att en advokat missbrukar en för advokatverksamheten så väsentlig regel som enrumsprivilegiet och JK yrkar därför att Högsta domstolen ska ändra disciplinnämndens beslut och utesluta advokaten ur advokatsamfundet.
