En tysk medborgare sökte våren 2014 en utbildning på Högskolan i Borås.
Högskolan bedömde att mannens akademiska meriter i engelska inte var tillräckliga och uppmanade honom därför att komplettera sin anmälan med ett certifierat engelsktest.
Mannen åkte därför till Belgien för att göra ett så kallat TOEFL-test, varefter han blev antagen till den svenska utbildningen.
Diskriminering?
Mannen upplevde emellertid detta upplägg som diskriminerande och pekade på att svenska studenter inte behövde göra något engelsktest, att en annan tysk student inte behövt göra det och slutligen att andra studenter kunnat göra ett engelskatest på plats i Sverige.
Han krävde därför skadestånd från svenska staten på avgiften för språktestet på 275 dollar och för utgifterna i Belgien på 278 euro.
Som rättslig grund angav han att han hade diskriminerats på grund av nationalitet i strid med artikel 18 i EU:s så kallade funktionsfördrag, FEUF.
Direkt effekt
Justitiekanslern, JK, inleder med att konstatera att artikel 18 i FEUF har direkt effekt och således kan åberopas av en enskild vid en nationell domstol.
JK anser dock att någon diskriminering på grund av nationalitet inte har skett i detta fall.
Enligt JK har alla studenter, inklusive den klagande mannen, haft möjligheten att göra engelsktestet i Sverige.
Får bedöma olika utbildningar på olika sätt
Vidare anser JK att det inte nödvändigtvis är diskriminerande att en svensk högskola värderar olika gymnasieutbildningars undervisning i engelska på olika sätt.
I fallet har ju dessutom en annan tysks gymnasieutbildnings undervisning i engelska ansetts vara tillräckligt kvalificerad för att dess studenter ska kunna antas av högskolan.
Sammantaget finner därför JK ingen grund för att bifalla skadeståndsanspråket.
