En avdelningschef och en enhetschef vid Trafikkontoret i Göteborgs kommun hade inte rätt att stoppa framsätesplacering för samtliga resenärer i Göteborg med anledning av risken för Coronasmitta.
Det slår förvaltningsrätten fast i en laglighetsprövning.
En kommunmedlem, som var beviljad färdtjänst med framsätesplats, överklagade tjänstemännens beslut och gjorde gällande att de som fattat beslutet inte hade rätt att göra det. Klaganden anförde bland annat att rätten att fatta ett beslut som det aktuella inte får delegeras till enskilda tjänstemän på Trafikkontoret.
Förvaltningsrätten konstaterar i domen att annat inte kommit fram än att beslutsfattarna saknat behörighet att fatta det överklagade beslutet. Beslutet upphävs därför.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Får inte handla om självständig bedömning
Förvaltningsrätten konstaterar att för att fråga ska anses vara om ett rent verkställande beslut, får det inte vara ett beslut som innefattar moment eller inslag av självständig bedömning.
Förvaltningsrätten anser att åtgärder som behövs för att minska smittspridning inte är klart definierat och det är inte givet att spärrning av framsätesplacering är en åtgärd som behövs för att minska smittspridning.
En bedömning måste göras för att man ska komma fram till det. Det överklagade beslutet kan därför inte anses vara ett rent verkställande beslut och därför är det överklagbart. Klaganden har gjort gällande att de personer som fattat det överklagade beslutet, en avdelningschef och en enhetschef, saknat rätt att fatta det överklagade beslutet och hänvisat till gällande delegationsordning.
Inte ens påstått att de delegerats att fatta beslutet
I och med att det inte är ett rent verkställande beslut, krävs att beslutsfattarna haft delegation på rätten att fatta det överklagade beslutet, om delegation över huvud taget är möjlig med hänsyn till beslutets art. Av delegationsordningen framgår att avdelningschef eller enhetschef inte i något fall är delegater. Däremot framgår att vidaredelegering i många fall kan ske från behörig delegat till annan befattningshavare. Ett sådant beslut ska enligt delegationsordningen anmälas till nämnden.
Kommunen har inte ens påstått att de aktuella beslutsfattarna haft delegation på att fatta det överklagade beslutet. Tvärtom framhåller kommunen särskilt att den anmälan av det överklagade beslutet som gjorts till Trafiknämndens sammanträde i augusti 2020 inte är någon anmälan av ett delegationsbeslut.
Mot denna bakgrund anser förvaltningsrätten att annat inte kommit fram än att beslutsfattarna saknat behörighet att fatta det överklagade beslutet. Beslutet ska därför upphävas.
Vill se rättidsprövning
Förvaltningsrätten noterar att den klagande också framfört missnöje med den informationsskrivelse hon fått hem som riktar sig till personer som beviljats framsätesplacering och som anger att dessa personer inte kommer att få sådan placering.
Det kan inte uteslutas att informationsskrivelsen utgör ett överklagbart beslut, som i så fall skulle kunna bli aktuellt att pröva som förvaltningsbesvär. Förvaltningsrätten överlämnar därför överklagandet och övriga handlingar från klaganden till Trafiknämnden för rättidsprövning och erforderlig handläggning. (Blendow Lexnova)
