Ett 60-årig kvinna klarade att, med vissa anpassningar utifrån hennes besvär, arbeta 75 procent av heltid i ett arbete som ställer relativt höga krav på koncentrationsförmåga. Därför ger Kammarrätten Försäkringskassan rätt och nekar henne sjukpenning.
Av läkarintyg daterade 15 januari och 22 februari 2019 framgår att 60-åringen sedan 2012 har psoriasis med spondylit och senfastesinflammationer som ger värk i landryggen och stelhet, särskilt på morgonen. Som aktivitetsbegränsning anges stelhet och värk vid sittande, långsam gång, sömnsvårigheter på grund av smärta och därpå följande trötthet, ökad uttröttbarhet, ökat behov av återhämtning och nedsatt koncentrationsförmåga.
Arbetsrätten vid företagsrekonstruktion – några anteckningar
Finns det, som på motsvarande vis som vid konkurs, en särskild ”företagsrekonstruktionsarbetsrätt”, har den nya lagen om företagsrekonstruktion någon påverkan på arbetsrätten i vid mening – och vad innebär detta i så fall i praktiken? Erik Danhard diskuterar vilka lönefordringar som omfattas av skulduppgörelsen i en rekonstruktionsplan, vilka lönefordringar som omfattas av skyddande principer och vilken arbetsrättslig förändring som kan beslutas i en rekonstruktionsplan.
25 procents sjukskrivning
Hon bedöms inte kunna arbeta heltid utan är i behov av 25 procents sjukskrivning för att kunna bibehålla nuvarande arbetsförmåga. Hon klarar inte att ta sig till jobbet tidigt och klarar inte en hel arbetsdag. Hon behöver tid för regelbunden träning för att inte försämras.
En arbetsförmågebedömning gjordes på Centrum för reumatologi den 22 oktober 2018. Av den framgår att 60-åringen år 2012 var sjukskriven på heltid vilket sedan trappats ner. Hon blev i november 2015 sjukskriven på 25 procent. Hon har värk i ryggen som är värst på morgonen och blir bättre av rörelse, samt värk runt höfterna som blir värre av stillasittande. Hon har kontorsarbete som är välanpassat, men efter sex timmar får hon trots anpassningen ökad smärta och trötthet, vilket medför minskad koncentrationsförmåga.
En skiljaktig ledamot
Förvaltningsrätten i Stockholm ansåg med hänsyn till att hennes tillstånd i allt väsentligt synes ha varit oförändrat under lång tid, och att perioden omfattas av ett läkarintyg med samma diagnoser och beskrivning av aktivitetsbegränsningar som Försäkringskassan tidigare med stöd av FMR har bedömt ge rätt till sjukpenning, att det inte finns anledning att nu bedöma hennes arbetsförmåga annorlunda.
Förvaltningsrätten ansåg således att utredningen ger tillräckligt stöd för att hennes arbetsförmåga den 15 januari-14 april 2019 varit nedsatt med en fjärdedel i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Överklagandet skulle därför bifallas.
En ledamot var skiljaktig och ville avslå överklagandet.
Kammarrätten gör annan bedömning
Kammarrätten i Stockholm bedömer att utredningen ger stöd för att 60-åringens arbetsförmåga under den aktuella perioden var nedsatt i förhållande till vissa arbeten. Hon klarade dock under perioden att, med vissa anpassningar utifrån hennes besvär, arbeta 75 procent av heltid i ett arbete som ställer relativt höga krav på koncentrationsförmåga.
Kammarrätten anser att utredningen inte ger tillräckligt stöd för att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett arbete som, utöver att vara fysiskt lätt med möjlighet att ändra arbetsställning och ha flexibla arbetstider, ställer lägre krav på koncentrationsförmåga än hennes nuvarande arbete. Ett sådant arbete är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Hon har därför inte rätt till sjukpenning. Överklagandet ska därmed bifallas.
