Hovrätten drar av en knapp tredjedel av de dopningsmedel som tre män straffades för i tingsrätten. Fängelsestraffet sänks för samtliga och minskas med ytterligare två månader på grund av pandemin.
De tre männen åtalades för grovt dopningsbrott då de från och med augusti 2018 till den 22 oktober 2019 ska ha förvärvat och innehaft dopningsmedel, framställt flytande dopningsmedel och dopningstabletter, etiketterat, förpackat och iordninggjort för att bjuda ut till försäljning och också överlåtit dopningsmedel genom att skicka försändelser med dopningsmedel samt mottagit betalning för dopningsmedel.
Vid polisingripande i oktober 2019 avslöjades de tre männen med 2 171 283 enheter dopningsmedel.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Samtliga dömdes för grovt dopingbrott
Göteborgs tingsrätt ansåg att åklagaren hade bevisat att de tre männen tillsammans och i samförstånd gjort sig skyldiga till den åtalade gärningen så som åklagaren har angett i gärningsbeskrivningen. Den aktuella mängden dopningsmedel överstiger, enligt rätten, ”tveklöst vad som får anses utgöra en särskilt stor mängd och utgör ett tillräckligt skäl för att bedöma var och ens gärning som ett grovt brott”.
Alla tre dömdes därför för grovt dopningsbrott. Två av männen dömdes till 4,5 års fängelse och den tredje till 3 år och 9 månader.
Hovrätten av annan uppfattning
Hovrätten för Västra Sverige anser i motsats till tingsrätten att åklagaren inte visat att den aktuella verksamheten förekom under annan tid än då respektive rum för verksamheten hyrdes i Göteborg. Det leder till att en av männen ska dömas för brott under perioden den 1 augusti – den 21 oktober 2019 och en annan av dem för brott under perioden den 1 oktober – den 21 oktober 2019.
Den tredje ska dömas endast för att han framställde och innehade dopningsmedlen i en i målet omtalad Kjell & Company-påse någon gång under perioden 1 – 16 oktober samt att han framställde, innehade och överlät dopningsmedel i fjorton försändelser den 21 oktober.
Mängden dopingmedel
När det gäller mängden dopningsmedel som männen ska dömas för säger hovrätten följande: Högsta domstolen har (NJA 2016 s. 859) godtagit att antalet enheter beräknas enligt den s.k. Gunnar Hermansson-metoden (mängd x koncentration / 5).
Hovrätten anser inte att det finns skäl att som utgångspunkt frångå den metoden, vilken ligger till grund för åklagarens påståenden om antalen enheter dopningsmedel. Att metoden ifrågasattes under 2009 och 2011 av SKL (numera NFC) ändrar inte denna bedömning. I det nämnda rättsfallet hade underrätterna gjort ett säkerhetsavdrag om trettio procent då preparatens styrka inte hade analyserats; i stället hade enhetsberäkningen utgått från uppgifter på preparatens förpackningar. Av enhetsberäkningarna i förevarande fall framgår att mängd och koncentration undersöktes för de flesta av preparaten.
Säkerhetsavdrag
I några fall har dock uppgifter om styrkan hämtats från materialets förpackning, vilket kan medföra en viss osäkerhet kring haltbestämningen. Det har också framgått att delar av undersökningarna skedde genom stickprov, i för hovrätten okänd omfattning och med okänt utfall. Av enhetsberäkningarna framgår vidare att man för vissa medel utgick från andra beräkningsmetoder, utifrån ”dagsdoser”, samt att man i vissa fall delade med andra tal än 5. Det saknas förklarande uppgifter om dessa inslag. Enligt hovrättens uppfattning finns en inte betydelselös osäkerhet beträffande både mätningar och enhetsberäkningar, med följden att det även i detta mål finns skäl att göra ett säkerhetsavdrag med cirka trettio procent avseende antalet enheter. Detta medför att det totala antalet enheter dopningsmedel ska omräknas till omkring 1 520 000.
Pandemins betydelse
På grund av den rådande smittofaran hade männen starkt begränsade möjligheter till kontakter med omvärlden under häktestiden. Därför anser hovrätten att det finns skäl att sätta ner straffmätningsvärdena för dem med två månader vardera. Straffen sänks därmed till 3 år och fyra månader, 2 år och fyra månader respektive 1 års fängelse.
