Flickan från Västsverige berättade för sin lärare att hon fruktade för sitt liv. Enligt läraren berättade hon att hennes storebror hade loggat in på hennes Facebook och chattat med en man.
Därefter hade brodern ringt till flickan och hotat henne till livet och påstått att det i själva verket kulle ha varit hon som hade chattat med mannen. Enligt läraren berättade flickan att hon var mycket rädd.
Läraren gjorde en så kallad orosanmälan som resulterade i att flickan tvångsomhändertogs av socialnämnden med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Enligt nämnden tydde uppgifterna på att det fanns en hedersrelaterad hotbild mot flickan och att hon var i behov av ”omedelbart skydd”.
Flickan ändrade sig
Flickans föräldrar överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Jönköping. Flickan hade vid det laget frångått sin berättelse och hävdade att det rörde sig om ett missförstånd mellan henne och läraren. Genom sin advokat motsatte hon sig omhändertagandet.
Förvaltningsrätten bedömde de skiftande uppgifterna från både flickan och hennes föräldrar och menade att flickan kunde ha tagit tillbaka sin ursprungliga berättelse till följd av hemlängtan eller hot från familjen.
Förvaltningsrätten pekade på den så kallade skyddsutredning som hade gjorts sedan flickan hade omhändertagits. Av denna framgår bland annat:
”Det förefaller vara så att hon aktivt väljer att undanhålla viss information, men det är oklart varför. Det är troligt att hon vill försköna bilden av sin familj och sin situation så att hon ska få komma hem.”
”F (flickan) är uppväxt i en hederskontext, vilket inte behöver betyda att hennes mänskliga rättigheter har begränsats eller kränkts, men mycket talar för att det är så.”
Skillnanden mellan liv och död
Den person som enligt förvaltningsrätten var mest trovärdig i sammanhanget var flickans lärare som inte hade något eget intresse i målet utan enbart flickans bästa för ögonen.
Förvaltningsrätten skrev i sin dom:
”I förevarande mål kan ett omhändertagande enligt LVU vara skillnaden mellan liv och död för en ung flicka i det fall familjen lever enligt en hederskontext och förvaltningsrätten instämmer i bedömningen att hon behöver vara fortsatt skyddsplacerad på en, för barnet, trygg plats så att familjeförhållandena ska kunna utredas mer grundligt.”
”Det är således en potentiellt mycket stor risk för att den unges hälsa och utveckling riskerar att skadas i hemmiljön och därmed av stor vikt att hon skyddas för våld och förtryck.”
Ändrade sig igen
Förvaltningsrätten beslutade därför att omhändertagandet skulle fortsätta.
Föräldrarna överklagade domen till Kammarrätten i Jönköping där flickan ändrade sig och i stort stod fast vid sin ursprungliga berättelse – alltså den som hon hade lämnat till sin lärare. Genom sin advokat förklarade hon att hon fruktade för sitt liv och att pappan planerade att gifta bort henne.
Hennes föräldrar hävdade att hon ljög.
Djup motvilja eller rädsla
Även om det enligt kammarrätten inte gick att få full klarhet i huruvida flickan verkligen lever i en hederskontext så fann det enligt domstolen mycket som tydde på det.
Kammarrätten skrev:
”Av rättspraxis framgår att en tillräckligt allvarlig konflikt mellan barn och föräldrar eller en djup motvilja eller rädsla hos barnet kan utgöra grund för vård enligt LVU.”
”Den konflikt och brist på tillit som för närvarande föreligger i relationen mellan F och hennes föräldrar medför enligt kammarrättens uppfattning att ett boende i föräldrahemmet måste bedömas utgöra en påtaglig risk för att F:s hälsa och utveckling skadas.”
Även kammarrätten beslutade därför att omhändertagandet skulle fortsätta.
