Tingsrätten dömde en kvinna till fängelse för grov egenmäktighet med barn efter att ha tagit sin åttaåriga dotter till USA – och stannat där i ett och ett halvt år utan pappans tillåtelse.
Hon fälls även i hovrätten, som inte tror på hennes invändningar om straffrättsvillfarelse, bland annat då hon visste att det pågick en polisutredning mot henne.
En 48-årig kvinna dömdes i Södertörns tingsrätt för grov egenmäktighet med barn efter att ha tagit med sig sin åtta år gamla dotter till USA utan pappans samtycke. Kvinnan och flickans pappa var skilda och hade delad vårdnad, och när det var hennes tur att ta hand om dottern reste de till USA på semester.
Tanken var att de skulle vara där i fyra veckor, men det skulle dröja över ett och ett halvt år innan de kom tillbaka.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Mamman häktades i sin frånvaro
Efter några veckor hörde 48-åringen av sig till sin ex-make för att först fråga om hon och dottern kunde stanna i en dryg månad till, och sedan ett år till, vilket han inte samtyckte till. När kvinnan och dottern inte kom hem gjorde mannen en polisanmälan och kvinnan häktades i sin frånvaro. Han beviljades senare ensam vårdnad om dottern, inledde därefter en process om återförande enligt Haag-konventionen.
När pappan till sist kunde åka för att hämta dottern behövdes hjälp av polis. Dottern har inte varit sig själv sedan dess och hon tappade svenska språket, vilket gjorde att hon haft svårt i skolan, förklarade han.
Mamman invände att hon inte förstod att pappan inte samtyckte till att de stannade i USA och att hon inte förstod att det hon gjorde var olagligt. Hon fick reda på att pappan fått ensam vårdnad och först senare att det pågick en polisutredning mot henne. Dessutom hade hon särskilda skäl att inte låta dottern åka hem, eftersom hon hade det mycket bättre i skolan i USA och var nära sina amerikanska släktingar.
Förstod inte att pappan inte samtyckte
Tingsrätten ansåg att mamman måste förstått att pappan inte samtyckte till att hon stannade med flickan i USA, särskilt med tanke på att han snabbt gjorde en polisanmälan, fick ensam vårdnad och initierade återförandeprocessen.
Kvinnans förklaring att hon haft beaktansvärda skäl avfärdades också av domstolen. Skälen verkar inte ha varit hänförliga till dotterns bästa, utan snarare till vad som varit bäst för henne själv. Exempelvis var hon dåligt etablerad i Sverige, saknade jobb och bostad, och hade dragit på sig skulder här.
Dömdes för grov egenmäktighet med barn
Rätten bedömde brottet som grovt eftersom flickan ryckts up ur sin invanda hemmiljö och förlorat möjligheterna till normal kontakt med sin pappa. Det fanns även flera försvårande omständigheter, bland annat att kvinnan inte inrättat sig efter myndighetsbeslut samt att gärningen satt spår i dottern och försvårat hennes skolgång. 48-åringen dömdes därför till fängelse i ett år.
Avgörandet överklagades till Svea hovrätt, som gör samma bedömning som underinstansen. Rätten tillägger även att kvinnans invändning om att hon inte förstod att hon inte gjort något brottsligt motsägs av det hon själv uppgett och hur hon agerat under den aktuella perioden. (Blendow Lexnova)
