Tingsrätten dömde en man för våldtäkt och våldtäkt mot barn till fängelse i tre år och sex månader. Straffet sänks nu i hovrätten med ett år då mannen har en funktionsnedsättning som påverkat hans förmåga att kontrollera sitt handlande.
En 28-årig man åtalades i Uddevalla tingsrätt för våldtäkt mot barn mot en 14-årig flicka och våldtäkt. Mannen erkände båda gärningarna och erkännandet fick stöd av den muntliga bevisningen i målet. Straffvärdet ansågs uppgå till fängelse i tre år och sex månader.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Ingen psykisk störning
Domstolen konstaterade att den tilltalade utifrån den rättspsykiatriska undersökningen varken led av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfällena eller vid tiden för undersökningen. Det fanns därför ingen anledning att döma honom till ett lägre straff än vad straffvärdet uppgick till.
Hovrätten för Västra Sverige, gör däremot en annan bedömning i påföljdsfrågan. Domstolen anser för det första att brottslighetens samlade straffvärde uppgår till fängelse i tre år, och för det andra att 28-åringen utifrån det rättspsykiatriska utlåtandet har en lindrig funktionsnedsättning.
Nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande
Rätten framhåller att mannen på grund av sin funktionsnedsättning har haft en nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande och att hans handlande har stått i samband med hans bristande utveckling och omdömesförmåga. Detta talar för en lindrande riktning i fråga om påföljd. Mannen döms därför till fängelse i två år och sex månader.
