År 2006 betalade JK ut 27,5 miljoner i ersättning i totalt 1 025 ärenden. Förra året var motsvarande siffror 61,3 miljoner fördelat på 1 685 ärenden.
– Det vi kan säga säkert är att de allt sedan 2007 har varit cirka 90 procent av de sökande som får ersättning.
Enligt justitiekansler Anna Skarhed finns det inget enkelt svar på frågan om vad denna konstanta ökning av summor och antal ärenden beror på. Men hon säger till Dagens Juridik att årsbeloppet påverkas av att det vissa år utgår väldigt stora utbetalningar i enskilda ärenden.
– Även om antalet ärenden är stort påverkas årsbeloppet och därmed genomsnittet mycket av om det blir några riktigt stora utbetalningar.
– År 2015 hade vi till exempel ett ärende där ersättningen blev totalt 12,5 miljoner kronor.
Ökad medvetenhet
Anna Skarhed uppger att en förklaring kan vara att fler känner till möjligheten att begära skadestånd när de har suttit frihetsberövade.
– En allmän bild är att det är fler av dem som har rätt till ersättning som också begär sådan – vilket i sin tur innebär att ökningen av antalet ärenden inte återspeglar någon ökning av antalet anhållna och häktade.
Längre häktningstider
Samtidigt påpekar Anna Skarhed att det finns statistik som visar på en ökning av antalet personer med långa häktningstider, något som påverkar ersättningsbeloppen.
– Antalet personer som satt häktade mer än 60 dagar ökade med 250 procent under perioden 2010-2012.
Detta framgår även av Åklagarmyndighetens årsredovisningar där siffrorna visar på att antalet häktade med längre häktningstider, över 60 dagar, inte har minskat utan snarare ökat under perioden 2012-2015.
Majoriteten beviljas skadestånd
Justitiekanslern lyfter fram att en övervägande majoritet av dem som begär skadestånd också får detta – och att ”vana av att vara häktad” inte längre är skäl för att sänka ersättningen.
– Justitiekanslern hade tidigare en praxis som innebar att den som – mycket förenklat uttryckt – var ”van” att sitta frihetsberövad fick lägre ersättning men den ordningen ändrades genom en dom i HD år 2012.
”Oroande utveckling”
Brottmålsadvokaten Sargon De Basso är oroad av de ökade skadeståndssummorna.
– I större mål, inom ramen för riktade insatser, har det funnits en överambition från åklagarhåll om att lagföra så många som möjligt. Det har medfört att många brottsmisstänkta, där bevisningen varit väldigt svajig, frikänts efter väldigt långa frihetsberövanden.
– Intrycket är att utredande myndigheter i större utsträckning använder frihetsberövanden som tvångsmedel. Detta gäller särskilt i samband med riktade insatser mot vissa så kallade ”särskilt utsatta områden”.
– När en sådan operation startar är oftast tröskeln för frihetsberövanden väldigt låg. Det handlar om att statuera exempel.
Långa utrednigstider accepteras
Även brottmålsadvokaten Tobias Enochson anser att utveckligen hos JK visar att det finns anledning att vara orolig:
– Häktningsyrkanden får bifall för lätt och domstolarna accepterar i för stor utsträckning att NFC (Nationellt Forensiskt Centrum) och polisen inte kan utföra de tekniska utredningarna snabbare.
– Det är mer regel än undantag att vi som försvarare gång på gång får beskedet att utredningstiden förlängs i väntan på besked från NFC. Inte sällan visar det sig sedan att deras undersökningar inte går ihop med åklagarens brottsmisstanke.
– NFC:s kapacitet måste ökas och därigenom skulle JK-ersättningarna minska. Detta är inte en obetydlig del av problemet som jag ser det.
