Utredningen om en vanlig stöld tog över tre år – trots att de misstänkta var unga och utredningen skulle bedrivas skyndsamt.
Nu får Polisen kritik av JK.
Efter att ha läst i media om ett mål angående stöld – där de misstänkta var 18 år – och som fick påföljdseftergift på grund av att det gått mer än tre år sedan brottet begärde Justitekanslern in handlingarna från Åklagarmyndigheten.
Den polisledda förundersökningen kom in till åklagarekammaren den 16 november 2015, knappt två månader efter att brottet begåtts.
Men eftersom åklagaren bedömde att utredningen behövde kompletteras skickades den tillbaka till polisen. Först tre år senare, i september 2018 kom ärendet tillbaka till åklagaren och åtal väcktes.
Dom meddelades av tingsrätten den 7 november 2018 och av hovrätten den 28 januari 2019.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Ska bedrivas skyndsamt”
Justitiekanslern har under sin utredning av ärendet hämtat in ett yttrande från Polismyndigheten och tagit del av vissa handlingar i ärendet hos Åklagarmyndigheten samt domarna.
Justitiekanslern konstaterar i sitt beslut att ”en förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger och ska läggas ned om det saknas anledning att fullfölja den (se 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken [RB]).”
Vidare konstaterar man att förundersökningsledaren ansvarar för förundersökningen i dess helhet och ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara.
”Enklare stöldbrott”
Aktuellt mål avsåg ett ”enklare” stöldbrott, där utredningen ”torde ha varit okomplicerad och innefattat rutinmässiga åtgärder.”
Med hänsyn till det menar JK att förundersökningen borde gått betydligt snabbare.
”Uppenbarligen var förundersökningsledarens bedömning att förundersökningen var färdig i november 2015 när den första gången redovisades till åklagarkammaren. Att en förundersökning kan behöva kompletteras, och att olika bedömningar avseende dess fullständighet för övrigt kan förekomma, är i sig varken märkligt eller ovanligt.”
I aktuellt ärende handlade kompletteringen om att de misstänkta skulle ges möjlighet att ta del av en övervakningsfilm.
”Det borde dock ha kunnat genomföras betydligt snabbare än vad som blev fallet”, skriver JK.
De utredningsåtgärder som vidtogs under de nästan tre år som förundersökningen åter leddes av polisen var enligt JK ”synnerligen begränsade” – det handlad om ”ett förhör, något direktiv och ett par administrativa åtgärder”.
Polismyndigheten skriver i sitt yttrande att orsaken till fördröjningen var
”bristande resurser och rutiner samt behov av att prioritera vissa ärenden framför andra till följd av hög arbetsbelastning”.
Det kan dock inte ursäkta den långa tid som gått, medger Polisen, i synnerhet inte då de misstänkta varit bara 18 år.
En förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skyndsamhet.
Borde bedrivits snabbare
Även om de misstänkta i aktuellt mål fyllt 18 borde deras låga ålder ha tillmätts betydelse utifrån det allmänna skyndsamhetskravet skriver JK.
”I likhet med Polismyndigheten och domstolen anser Justitiekanslern därför att utredningen borde ha bedrivits med större skyndsamhet.”
”Med hänsyn till det anförda, och då det inte funnits några särskilda svårigheter eller andra omständigheter i ärendet som motiverat den anmärkningsvärda tidsutdräkten, anser Justitiekanslern att Polismyndighetens handläggning av den aktuella förundersökningen dragit ut på tiden på ett oacceptabelt sätt. För detta förtjänar Polismyndigheten kritik.”
