Det är skillnad på hur män och kvinnor förklarar sitt agerande när de misstänks för mutbrott.
Det visar en ny rapport från Institutet mot mutor, IMM.
Rapporten är till för att öka kunskapen om vilka förklaringar som används för att rationalisera mutbrott, men också för att bilda underlag för förebyggande antikorruptionsarbete.
Sammanlagt har man samlat in utsagor från 138 personer som undersökts i 96 fällande domar under åren 2013-2019.
I underlaget har man identifierat tio förklaringsmodeller.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
”Missförstånd” vanligast
Vanligaste förklaringen är att det rör sig om ett ”missförstånd”, det var förklaringen i 26% av förklaringsmodellerna.
– Vi människor rationaliserar ständigt beslut eller ageranden i olika sammanhang. De tio förklaringsmodeller som vi har hittat visar att det finns många sätt att rationalisera mutbrott. Resultaten kan användas av organisationer för att bättre förstå möjliga rationaliseringar samt i sin riskanalys och det förebyggande antikorruptionsarbetet, säger Natali Engstam Phalén, generalsekreterare IMM.
Av de som misstänks för givande av muta sticker förklaringsmodellen missförstånd ut, det angavs vid nästan en tredjedel av fallen.
De som misstänks ha tagit mot en muta lägger främst skulden på någon annan (23 %), men skyller också på missförstånd i hög utsträckning (21 %).
Den tredje vanligaste förklaringsmodellen totalt var kunskapsbrist
men användningen av den skiljer sig stort mellan givare och tagare, 7% respektive 17%.
– När missförstånd används anges ofta att det inte handlar om någon gratis förmån eller att ett erbjudande endast varit på skämt. Personer som kan utsättas för muterbjudanden behöver utrustas med kunskap om att mutor ofta erbjuds i formen av ett skämt samt verktyg för att hantera sådana situationer, säger Natali Engstam Phalén.
Krävs kunskap
– Att kunskapsbrist är relativt vanligt förekommande som förklaring påvisar tydligt att det krävs med kunskap om vad en muta är och hur den kan se ut. Här ligger ett ansvar på organisationer att informera och utbilda sina anställda om vilka situationer som är särskilt riskutsatta och hur de ska hanteras, fortsätter Natali Engstam Phalén.
Skillnader mellan könen
Man har också jämfört skillnader mellan mäns och kvinnors förklaringar.
Kvinnor använder i större utsträckning förklaringsmodeller som kopplas till sociala relationer, som till exempel sedvänja, eller ”tillåten gästfrihet, medan män ofta nekar till att ett mutbrott skett, att det rör sig om ett missförstånd.
Rapporten visar att det finns tre förklaringsmodeller som endast används av män: Förnekelse, förbättra affärsrelationen och glömt.
Det är också män som dominerar bland de misstänkta, såväl bland givare som tagare. 84% av de som dömts är män.
– Kvinnliga mutbrottslingar återfinns ofta inom sektorn vård och omsorg, en sektor som präglas av många och ibland nära relationer. I relativt många fall har kvinnliga tagare uppgett att det förväntats av dem att ta emot en förmån, något som belyser vikten av att arbetsgivare utrustar sina anställda med konkreta verktyg att tacka nej till riskfyllda förmåner, säger Natali Engstam Phalén.
