Riksrevisionen granskar nu regeringens och Regeringskansliets tillämpning av utgiftstaket.
Utgiftstaket infördes efter den ekonomiska krisen på 1990-talet. Regeringen har sedan dess kritiserats vid ett antal tillfällen för hur den har hanterat utgiftstaket. Riksrevisionen granskar nu regeringens och Regeringskansliets tillämpning av utgiftstaket.
– Utgiftstaket ställer höga krav på regeringens budgetberedning och uppföljning av hur utgifterna under taket utvecklas. Inga utförliga granskningar av detta har tidigare gjorts, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Vad är utgiftstak?
Utgiftstaket innebär att de så kallade takbegränsade utgifterna (statsbudgetens utgifter utom ränteutgifterna men med tillägg för utgifterna i ålderspensionssystemet) inte får överstiga ett belopp som föreslagits av regeringen och beslutats av riksdagen tre år tidigare.
En viktig funktion för utgiftstaket är att ge förutsättningar att uppnå överskottsmålet med en önskvärd avvägning mellan utgifter och skatteuttag. Utgiftstaket är också centralt i budgetberedningen, det sätter en övre gräns för den totala utgiftsnivån i förslaget till statsbudget och tvingar fram prioriteringar mellan och inom olika utgiftsområden.
Kritiken som framförts de senaste åren
Kritiken som framförts genom åren mot regeringens hantering av utgiftstaket har handlat bland annat om de åtgärder som den har vidtagit för att undvika ett överskridande snarare har handlat om att utgifter flyttats mellan olika kalenderår än om åtgärder som påverkar utgiftsutvecklingen.
En annan kritik som har framförts är att regeringen inte tillräckligt motiverar sina förslag till utgiftstak samtidigt som förslagen inneburit relativt stort utrymme för möjliga utgiftsökningar i förhållande till överskottsmål och förväntade skatteintäkter.
Granskningen
Granskningen ska undersöka om tillämpningen av utgiftstaket är i enlighet med intentionerna i det finanspolitiska ramverket.
Resultatet av granskningen kommer att sammanställas i en rapport med planerad publicering i december 2020.
