Arbetsdomstolen anser, efter en självständig bedömning, att en forskare på Lunds universitet inte gjort sig skyldig till oredlighet i forskningen.
Därför hade universitetet inte rätt att vare sig avskeda eller säga upp henne och de tvingas därför betala kvinnan 125 000 kronor i skadestånd.
En kvinna anställdes den i juli 2016 som biträdande forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper hos Medicinska fakulteten vid Lunds universitet.
Hon arbetade huvudsakligen med olika forskningsprojekt och den 4 augusti 2017 anmäldes hon till Lunds universitet för oredlighet i forskning av en doktorand som hon var biträdande handledare för.
Den 15 november 2018 fattade Lunds universitet, genom rektorn, ett beslut enligt vilket universitetet fann att kvinnan hade gjort sig skyldig till oredlighet i forskning. I beslutsskälen angavs bland annat att de signifikanta resultat som hon uppvisat i en av sina studier inte kunde verifieras i underliggande material och att hennes resultat inte låg inom ramen för normal variation, samt att det var svårt att se hur hon kunnat uppnå sina resultat i studien på annat sätt än genom medveten manipulation.
Avskedades i början av året
Det konstaterades att kvinnan, genom i vart fall grov oaktsamhet rörande en studie och genom uppsåt rörande en annan, utfört handlingar som lett till falska eller förvrängda forskningsresultat.
Hon överklagade utan framgång och den 6 februari 2019 beslutade personalansvarsnämnden vid Lunds universitet att avskeda henne. Hon delgavs beslutet den 7 februari 2019.
Arbetsdomstolen har nu avgjort huruvida avskedandet var lagligen grundat eller om det i vart fall fanns saklig grund för uppsägning.
AD: Staten har bevisbördan
Enligt Arbetsdomstolen utgör det förhållandet att Lunds universitet efter utredning fattat ett formellt beslut om att hon gjort sig skyldig till oredlighet i forskning inte i sig laga grund för avskedandet eller saklig grund för uppsägning.
Beslutet innebär inte heller att Arbetsdomstolen i sin bedömning ska utgå från att hon gjort sig skyldig till oredlighet i forskning. På samma sätt som en brottmålsdom från en allmän domstol inte är bindande i ett efterföljande mål om avskedande eller uppsägning på grund av gärningen enligt brottmålsdomen, är ett myndighetsbeslut inte bindande för domstolen i det efterföljande målet. Arbetsdomstolen har alltså att självständigt pröva om kvinnan gjort sig skyldig till oredlighet i forskning på det sätt staten påstått och om det funnits laga skäl för avskedandet eller saklig grund för uppsägning.
Det är som utgångspunkt staten som har bevisbördan för att kvinnan gjort sig skyldig till oredlighet i forskning på det sätt staten påstått. I det ligger att staten måste motbevisa de relevanta invändningar mot statens påståenden som förbundet gjort och som inte kan avfärdas som helt osannolika.
När det gäller den ena studien verkar staten, enligt AD:s uppfattning, göra gällande att kvinnan medvetet eller genom grov oaktsamhet gjort fel redan genom att hon litat på de mätvärden hon noterat, eftersom den statistiska signifikansen var osannolikt hög och de noterade mätvärdena inte hade den spridning inom experiment- respektive kontroll-grupperna som man kunde förvänta sig samt hennes doktorand tidigare dragit en annan slutsats i fråga om studien. Hon borde enligt staten ytterligare ha kontrollerat sina noterade mätvärden.
Inte utrett att andra mätvärden varit mer korrekta
Domstolen anser det inte utrett att den person, X, som de ämnessakkunniga anlitat, eller doktorandens noterade mätvärden varit mer korrekta – haft bättre stöd i respektive mikroskopbild – än kvinnans. Det är Arbetsdomstolens slutsats att staten inte har visat att hon gjort sig skyldig till påstådd oredlighet i forskning i fråga om den ena studien.
När det gäller den andra studien har kvinnan och X gjort mätningar av tjockleken i ett visst lager i näthinnan på mikroskopbilder. De mätvärden som hon och X noterat för respektive mikroskopbild skiljer sig (efter justering för olika skalor) som regel åt, ofta betydligt.
Staten har även här pekat på det systematiska mönster kvinnans noterade mätvärden uppvisar. Arbetsdomstolen gör beträffande det påpekandet motsvarande bedömning som redovisats i fråga om den andra studien. Att systematiken inte skulle vara biologiskt rimlig har inte heller i fråga om denna studien något stöd i vad som sagts i förhör eller skrivits i utlåtanden av personer som forskat på näthinnor.
Arbetsdomstolen anser det dock inte utrett att X:s mätvärden varit mer korrekta – haft bättre stöd i respektive mikroskopbild – än kvinnans. Det är Arbetsdomstolens slutsats att staten inte har visat att forskaren gjort sig skyldig till påstådd oredlighet i forskning i fråga om den andra studien.
Saknades grund för uppsägning
Staten har därmed inte visat att kvinnan gjort sig skyldig till påstådd oredlighet i forskning.
Arbetsdomstolens slutsatser innebär att det inte funnits laga skäl för avskedandet av kvinnan och inte heller saklig grund för uppsägning av henne. Avskedandet ska därför ogiltigförklaras.
Hon har därmed rätt till lön från tidpunkten för avskedandet och rätt till allmänt skadestånd för det oriktiga avskedandet. Lönebeloppen och sätten att beräkna ränta är vitsordade.
Det allmänna skadeståndet bör bestämmas till 125 000 kronor. (Blendow Lexnova)
