En man som jobbat heltid utan betalning på ett kafé i Gävle under två och ett halvt år och krävde lön och semesterersättning fick ett motkrav på nästan lika mycket av arbetsgivaren.
Han anklagades istället för att ha tagit pengar ur kassan men vann i tingsrätten och nu ger också Arbetsdomstolen honom rätt.
En man hade arbetat hos ett bolag som driver kafé i en galleria i Gävle, mellan juli 2014 och november 2016.
Eftersom mannen inte fått lön, som enligt en muntlig överenskommelse skulle vara 30 000 kronor per månad, stämde han bolaget vid Södertörns tingsrätt, och begärde att bolaget skulle åläggas att betala totalt 1 000 008 kronor till honom, plus ränta beräknad på visst sätt.
Av beloppet avser 900 000 utebliven lön, och 108 000 avser semesterersättning.
Arbetsskador vid distansarbete – arbetsgivarens ansvar
Att arbetsgivaren har ett ansvar för skador som drabbar anställda på arbetsplatsen är klart – och att samma sak ska gälla vid distansarbete kan tyckas vara lika självklart. Men är det verkligen så? Vad krävs för att det ska vara fråga om arbetsskada, och vilka blir konsekvenserna om detta inte uppfylls? Har det någon betydelse om distansarbetet är beordrat eller frivilligt? Jonas Wiberg redogör för två aktuella domar från Högsta förvaltningsdomstolen, liksom för bakgrunden till dagens lagstiftning.
Bolaget ansökte om genstämning mot mannen
Bolaget kom in med svaromål, och ansökte samtidigt om genstämning mot mannen avseende ett belopp man ansåg att han tillgodogjort sig, och som han skulle betala tillbaka. Enligt bolaget hade mannen undanhållit i genomsnitt 30 000 kronor per månad avseende kontantförsäljning på kaféet – totalt knappt 1,2 miljoner – under den aktuella perioden.
Bolaget har också uppgett att man kommit överens med mannen om att han skulle få ut sin lön, på 25 000 kronor brutto per månad, när han betalat tillbaka pengarna. Eftersom han inte har gjort det, har han heller inte fått någon lön. Mannen har dessutom inte varit på arbetet i den utsträckning som han påstått, utan tagit ledigt – och är därför, ”under alla förhållanden”, endast berättigad till lön för 29 månader.
Södertörns tingsrätt ansåg att mannen lyckats visa att den avtalade månadslönen uppgick till 30 000 kronor brutto per månad, och att bolaget inte visat att mannen varit ledig på det sätt som påståtts. Det var inte heller visat att det funnits en överenskommelse om att mannen skulle betala tillbaka pengar till bolaget. När det gäller bolagets påstående om att mannen tagit kontanter konstaterade tingsrätten att ett stort antal anställda haft tillgång till kassaskåpet och därmed haft möjlighet att tillskansa sig pengarna. I övrigt stod ord mot ord.
Bolaget lyckades inte bevisa sina påståenden
Mot denna bakgrund hade bolaget enligt tingsrätten inte lyckats bevisa sina påståenden om att kontanter saknats i bolaget till följd av att mannen skulle ha undanhållit dem. Därigenom bifölls mannens käromål, medan bolagets genkäromål ogillades.
Bolaget ålades också att betala mannens rättshjälpskostnader med lite drygt 170 000 kronor.
Arbetsdomstolen prövade enbart genkäromålet. AD skriver i sin dom, som domstolen väljer att inte referera, att utredningen i målet inte ger något stöd för att mannen haft det ansvar för ekonomin i bolaget och för insättningen av kontanta medel på det sätt som bolaget gjort gällande.
Bolaget får därmed anses ha bevisbördan för att mannen undanhållit pengar från bolaget. På grund av det och att Arbetsdomstolen i övrigt delar tingsrättens bedömning ska tingsrättens domslut gällande genkäromålet fastställas. (Blendow Lexnova)
